Barnsidan - Vår prinsessa hade bråttom!
Meny

Förlossningsberättelser > Vår prinsessa hade bråttom!

Vår prinsessa hade bråttom!

Publicerad: 2004-05-19
Visst hade förlossningen med storebror gått fort, men att vi knappt skulle hinna in hade jag inte räknat med!
Men vår sessa verkade ha brått att möta oss när hon väl bestämt sej för att komma ut!

Fastän jag bara var en dag över tiden så var jag LESS! Kände mej verkligen heldeppig och hade inte ork till nånting. Under eftermiddan/kvällen den 27juni hade vi varit i Kista Galleria. Köpte nya skor, tyckte att om bebisen inte ville komma så tänkte jag iaf ha bekväma skor medans jag väntade på att hon skulle behaga komma ut. På vägen hem hyrde vi en film och köpte lite chips. Kunde ju likagärna passa på å ha lite mysigt eftersom det var fredagskväll. När vi kom hem vid 19.30 la vi Colin att sova och jag och Peter hade det mysigt och såg på ”Mitt stora feta grekiska bröllop”. Strax efter att filmen var slut så vaknade Colin och var lessen.

Vi la oss alla 3 i vår säng och läste en saga för Colin, han hade svårt att komma till ro, nästan som han kände på sig att nåt var på G. Tillslut somnade både Peter och Colin. Jag däremot kunde inte alls sova utan låg och vred mej hela tiden. Hade massa tankar i huvudet och kunde inte koppla av. Låg och stirrade på klockan och tänkte att snart var det plus dag nummer 2.När klockan var 23.15 kände jag en kraftig sammandragning. Den gjorde inte ont men den kändes rejält ändå. Gick upp och satte mej vid datorn eftersom jag ändå inte kunde koppla av. 25minuter senare kom en till sammandragning, inte heller den gjorde ont.

Jaha, är det förväkar nu igen tänkte jag men gick ändå runt i lägenheten och plockade ihop saker att ta med sej om vi evt skulle få åka till förlossningen, hoppet fanns ju trots allt. 2 värkar senare kom dom var 5:e minut och jag var tvungen att andas igenom dom. Nångång efter kl 00.10 tog jag en dusch. Tänkte att det borde väl lindra lite. I duschen kom värkarna var 3:e minut, dock inte så långa, 25-30 sekunder. Duschade nån halvtimme, hjälpte dåligt. 00.46 skrev jag ett inlägg på fN att jag hade värkar som kom tätt. 10 minuter senare gick vattnet under en värk. Inte mycket men det rann till lite under varje värk. Kl 01.00 väckte jag Peter, han hajade ganska direkt att det var dags att åka in snart. Han ringde mina föräldrar som skulle komma och passa Colin. Nu var värkarna jobbiga! Visste inte hur jag skulle hantera dom.

Peter ringde BB Sthlm och jag fick prata. En Bm frågade mej hur länge jag haft värkar, om vattnet hade gått, om min förra förlossning gått fort mm. Sist så frågade hon om vi ville komma in. Det var inte nån tvekan, JA vi vill in nu! Peter tog en snabb dusch och jag försökte packa det vi skulle ha med oss. Det tryckte mycket neråt och jag mådde illa. Kände att jag vill åka in nu, vi kunde inte vänta längre. När Colin föddes mådde jag illa precis innan krystvärkarna, så jag kände att det kunde inte vara långt kvar. Peter körde fram bilen till porten och ringde mina föräldrar, dom skulle vara framme om 5minuter. Eftersom Colin låg och sov och dom snart skulle vara framme så bestämde vi oss för att åka. Då var klockan 01.30

Att åka bil var HEMSKT! Dels för att värkarna kom hela tiden och för att det var sånt tryck neråt. Under varje värk kämpade jag emot, ville inte krysta förrens vi var inne på förlossningen.Att hålla emot krystvärkarna var nog det jobbigaste under hela förlossningen. Det tog max 15minuter att åka till förlossningen men det kändes som en evighet. Klev ur bilen och det var underbart att komma ut i friska luften! Jag var så varm och då hade ändå Peter haft AC:n på max i bilen. Fick en värk och var tvungen att ställa mej mot huskanten för jag var tvungen att hålla i något. Hann fram till hissen och sen kom en till värk. Uppe på förlossningen möttes vi av en undersköterka och jag fick en värk till. Kunde knappt gå för värkarna var så kraftiga. Uskan sa att jag skulle få komma till ett intagningsrum där viskulle göra CTG, ta urinprov och ta blodtrycket. Nej inte CTG, det går inte, måste ju krysta fick jag fram. Men hon ville ändå ha med oss bort till intagningsrummet. En bm kom fram till oss när jag stod lutat mot en vägg och sa att vi kunde gå till ett förlossningsrum istället. Jag var så varm så varm, kämpade emot med all ork jag hade för att inte börja krysta. Väl inne på förlossningsrummet började uskan prata om CTG igen. Verkade som om ingen fattade att jag ville krysta.

När bm kom in i rummet sa jag igen, att jag måste faktiskt krysta nu. Fick hjälp av med byxorna och sedan upp i sängen. Lutade mej mot sängkanten. Bm undersökte mej och sa att jag var fullt öppen. Frågade va hon sa för jag ville vara säker på att jag hört rätt. ”Du är öppen 10cm och när nästa värk kommer kan du krysta” sa hon. Wow äntligen! När man kämpat emot sålänge kändes det underbart att äntligen få krysta. Var fortfarande varm och Peter baddade mej i pannan med en iskall handduk. Tog i lite försiktigt vid nästa värk. Mellan värkarna lyssnade bm på bebisens hjärta. Nu när jag äntligen fick krysta kom inte värkarna lika tätt, vilket gav mej lite nya krafter. Tog i mer och mer vid varje värk och jag kände hur huvudet pressades ner mer och mer.

Tänkte att nu får hon allt ta och komma ut och tog i allt jag orkade och kände hur huvudet kom ut och hur resten av bebisen gled ut. Hon skrek direkt och WOW vår bebis var född!! Fick hjälp att vända mej om och möta vår dotter för första gången. Fick upp henne på magen och då tystnade hon och tittade på mej. Det är ett sånt obeskrivligt häftigt ögonblick när man får träffa sitt barn för första gången. Peter fick klippa navelsträngen och sen fick jag hjälp av med tröjan så Aimee fick komma till bröstet. Peter berättade att vi varit på förlossningen i 15minuter. Det förvånade mej, vissiligen hade jag tappat tidsuppfattningen helt men jag trodde nog att det tagit en timme eller så. Men vi kom in till förlossningen 01.50 och 02.05 den 28 juni 2003 är hon född vår tjej. När modekakan lossnat var det dags för bm att göra en undersökning för att kolla om jag behövde sys. Hade varken spruckit eller fått nån bristning trots det snabba förloppet.

Sen fick vi vara ifred med vår vackra nya dotter. Och skålade i cider. Kände direkt att detta kunde jag göra om direkt om det skulle behövas 3640gram och 51 centimeter var hon, lika lång som storebror men 500gram lättare! Vår älskade stjärna! Lite drygt ett dygn senare åkte vi hem till en stolt storebror som fick möta lillasyster för första gången, förrutom mina förlossningar var det ett otroligt starkt ögonblick när mina barn mötte varandra för första gången.


Skrivet av: -Nina-
Fotogalen mamma med 2 vilda barn! ;)


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.

         



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet sjuttionio med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
anna-lena dixon (2006-04-23 23:06)
Betyg: 5
Å vad härligt. Med en så snabb fin förlossning. Jag har fött nio barn och dom två sista var värst!! A-l dixon
loppan05 (2005-10-23 00:32)
Betyg: 5
haha grattis vad fort det gick:) det lät ju som rena drömförlossningen
Anna-Carin Berglöf (2004-06-07 19:31)
Betyg: 5
De hade förvarnat mig att första barnet kan du räkna med att hålla på upp till24-36 timmar. wow vilket jobb det kommer att bli kommer jag ihåg att jag tänkte. från första värken tills hon kom ut tog det fyra timmar.
Sarah Wallskog (2004-05-19 19:31)
Åh, rysningar rysningar!! Måste vara häftigt och skrämmande att ha en så snabb förlossning. Härlig berättelse!


Vi finns på Instagram och Facebook

Följ oss på Instagram Följ oss på Facebook