Barnsidan - När Maja kom till jorden
Meny

Förlossningsberättelser > När Maja kom till jorden

När Maja kom till jorden

Publicerad: 2012-01-04
Måndagen den 25/3-2002 vaknade 05.30 jag av att jag var kissenödig. När jag ställde mig upp kom något som jag tolkade som en riklig flytning. Jag gick på toa, återvände till sängen och väckte den blivande pappan för att berätta att jag faktiskt trodde att vattnet skulle gå. Just då kände jag: vattnet gick! Jag sprang ut på toa igen och det forsade vatten ur mig. Vi ringde förlossningen och blev tillsagda att komma på kontroll framåt åtta-tiden. Vid halvåtta ungefär började sammandragningarna komma. De var ganska regelbundna och kom ungefär var 7-8 minut men var inte så långa och inte så smärtsamma. Vid undersökningen var jag öppen till fingerblomman. Vi åkte hem igen.

Vid 12-tiden blev vi inskrivna på förlossningen och jag hade värkar ung var 5:e minut. De var dock inte så starka att barnmorskan skickade åter hem oss till kvällen. Vid 19-tiden åkte vi tillbaka, då var modermunnen helt utplånad men fortfarande bara öppen till fingerblomman. Värkarna blev starkare men inte tätare och jag fick medicin att sova på så jag skulle få lite krafter inför förlossningen. En och en halv timme fick jag sova sedan tilltog värkarna igen. Under denna tid hade jag öppnat mig ca 4 cm. Jag blev flyttad till förlossningssal och värkarna avtog... Det sattes värkstimulerande dropp och de tog i vill jag lova! Nu var det dags för lustgasen, hittills hade jag klarat mig bra på TENS. Men med lustgas och TENS kombinationen kändes det ok. Eftersom mina värkar inte varade mer än 40-50 sekunder så kom ju effekten från lustgasen mellan värkarna. Masken hjälpte mig dock att koncentrera mig på andningen. Det värsta var att TENS-apparaten gick sönder så min sambo fick försöka passa in mina värkar och skruva upp styrkan för hand. Värkdroppet bara ökades och ökades för mina värkar var så korta, de gick aldrig över 50 sekunder. Vid 7-tiden på morgonen hade jag så ont att jag bad om EDA vilket jag också fick. Dessvärre tog den inte. Så lustgasen, eller snarare masken, var min livhank...jag drog nog i mig lastbilslaster av denna gas tror jag :)

Vid 9-tiden morgonen efter vattnet gått, alltså den 26/3, kom läkaren in och undersökte mig. Det visade sig att jag bara var öppen 8 cm och huvudet inte hade passerat spinae. Hon föreslog kejsarsnitt och jag grät men vi beslutade oss för att jag inte skulle orka med annars. Jag var vaken under snittet för detta ville jag faktiskt inte missa. Maja hade mått jättebra hela tiden.

Det värkstimulerande droppet togs bort, och jag rullades till operation. Fredrik påminde mig hela tiden att andas ordentligt, in genom näsan och ut genom munnen, att tänka att andas nedåt. Jag hade ju ingen smärtlindring alls nu och det gjorde ONT. Väl på operation flyttades jag över till operationsbordet och mina armar spändes fast rakt ut från min kropp. Hela jag skakade av nervositet, utmattning och av läkemedlen jag fick. Jag fullkomligt hoppade på operationsbordet. Narkosläkaren hjälpte mig genom värkarna genom att trycka i korsryggen på mig, han höll emot vilket kändes skönt. Epiduralen drogs och spinal sattes. Läkarna kom in och började operera. Det drog och bökade i kroppen på mig men jag kände ingen smärta. Tre minuter efter de satt kniven i mig hörde jag det vackraste jag hört i hela mitt liv! Ett litet skrik, strax efter kom ett till och jag grät och skrattade på en gång!! Jag hörde att läkaren sa ”Vilken bjässe”. Strax därefter fick jag syn på ett filtomsvept litet knyte, läkaren höll upp knytet och lyfte snabbt och lite dramatiskt på filthörnet så att vi kunde se vad det blev. EN FLICKA! Maja utbrast jag och grät ännu mer! Oj, vad vi var lyckliga, jag och Fredrik.

Så den 26/3, 10 dagar över tiden, kl 10,53 så kom Maja till världen. Den sötaste lilla varelse man kan se! 4190 g och 53 cm lång.

Jag var livrädd innan förlossningen men jag gjorde det!!! Nästan hela vägen och nästan utan bedövning. Det gick!!!

Vi finns på Instagram och Facebook

Följ oss på Instagram Följ oss på Facebook