När Lucas föddes
Publicerad: 2004-08-31
..."Istället för att bli glad för det blir jag arg för att jag inte kommer att hinna få någon EDA..."...
Jag tyckte att min första förlossning var bra och en positiv upplevelse, men när Lucas gjorde entré var det som en dröm.
29/3-04Delar av slemproppen verkar komma. Jag har blodblandade, slemmiga flytningar hela dan. Annéa (svärmor) har återigen "spått" när bebis ska titta ut och det skulle börja idag och att han skulle födas imorn, men jag är skeptisk...
17.20 Jag börjar känna svagt mensmol som kommer med 15-20 minuters mellanrum. De gör inte speciellt ont, ungefär som mina förvärkar gjort, och håller i sig ca 20 sekunder.
22.30 Nu gör det lite mer ont och det kommer med 12-15 minuters mellanrum. Jag somnar dock utan några som helst problem.
30/3-0400.20 vaknar jag av värkar som gör ont! De kommer med 7-12 minuters mellanrum så jag ligger kvar i sängen och försöker slappna av. Sova kan jag dock INTE eftersom det kommer en ny värk varje gång jag håller på att somna. Under natten kommer värkarna och går och jag är helt övertygad om att det bara är pinvärkar.
05.30 Nu har jag för ont för att ligga kvar i sängen. Jag måste stå upp eller stå på alla fyra när värkarna kommer. Det är ca 5 minuter emellan och jag har mycket blodblandade flytningar. Vid 6-tiden kommer de glesare igen och jag ringer förlossningen och frågar när man ska komma in. Barnmorskan svarar att jag är välkommen när jag vill,
men när det kommer med 5 minuters mellanrum vill de gärna ha in omföderskor. Eftersom det är glesare mellan värkarna väljer jag att stanna hemma.
9.37 börjar jag klocka värkarna på allvar. De kommer med 4-12 minuters mellanrum och eftersom det är så oregelbundet så far Nicke iväg på jobb och Zacharias till frissan med mormor. Nicke ringer 4 gånger under de 2½
timmarna han är på jobb, men jag tycker allt är väldigt lugnt. Mamma som kommit hem med Zacharias är dock inte riktigt lika cool, även om hon försöker... ;)
12.15 ringer jag och avbokar en tid till MVC och barnmorskan där tycker jag ska åka in och köra en CTG-kurva för säkerhets skull. Jag har ingen större lust med det eftersom jag fortfarande bara tror att det är pinvärkar. Nicke
tar en dusch och nu börjar det göra RIKTIGT ont!
12.30 Nu har värkarna kommit med 3 minuters mellanrum ca 20 minuter, så jag ringer till BB och vi är välkomna in.
12.50 Är vi framme på BB och jag har haft 3 värkar från dörr till dörr (ca 5 minuter) och de gör VANSINNIGT ont! Ändå lämnar vi väskan i bilen eftersom jag hela tiden tror att jag ska bli hemskickad. BM Susanne Ekholm och praktikant Malin Rundberg tar emot oss. CTG körs och jag har 3 rejäla värkar under tiden. Susanne gör första inre undersökningen och konstaterar "Oj! Har har du jobbat på bra hemma!" Jag är öppen 8 cm!! Istället för att bli glad för det blir jag arg för att jag inte kommer att hinna få någon EDA...
Ca 13.15 går vi till förlossningssalen och jag har en rejäl värk på vägen dit. Väl inne har jag 2 monstervärkar där jag hänger över Nicke, innan jag blir övertalad om att testa lustgasen. Det trycker på neråt, men jag skickar ut Nicke till bilen efter väskan eftersom jag kommer på att jag bara måste ha mina CD-skivor! Under tiden har jag 2 värkar där jag testar lustgasen, men den är så äcklig att jag hellre har ont.
13.26 Har jag rejäla krystvärkar och i samma veva kommer Nicke tillbaka. Då står jag lutad över sängen och Susanne håller undan den sista kanten och säger åt mig att krysta stående. Hon tar hål på hinnorna och vattnet går. Jag får för mig att det är omöjligt att stå upp och ska med våld upp i sängen och krysta sittandes där. Alla i rummet försöker övertala mig att stå kvar, men det är inget jag är villig att ens diskutera!
Jag lyckas på nåt sätt ta mig upp i sängen och efter 2-3 krystvärkar, klockan 13.31, föds vår fina son! Han fick apgar 9-10-10 och sög direkt på bröstet.
13.50 kommer moderkakan ut, hel och fin. Jag mår superbra och överlycklig för att jag slipper sövas och skrapas denna gång. Allt som allt var vi på BB 40 minuter innan lilleman tittade ut, 4150 gram tung och 52,5 cm lång. Dan efter förlossningen hade jag 140 i hb, så jag var oförskämt pigg!
Även med denna bebis hade Annéa rätt på dagen när han skulle titta ut, så farmor hon kan!
Skrivet av: Jane
24 årig ålänning med två söner födda 02 och 04
Lämna gärna en kommentar!
Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.
Tidigare kommentarer/betyg
loppan05 (
2005-10-17 22:38)
Betyg: 5
grattis till en trevlig förlossning;)
Béatrice Karjalainen (
2004-09-01 20:52)
Tack för att du delade med dig. Låter som en snabb och "behaglig" förlossning.
Anki Jonsson (
2004-09-01 10:43)
Wow, vilken snabb förlossning. Jag är riktigt imponerad. Grattis till en stor fin grabb!
Jag är även imponerad av farmor Annéa, pricka rätt båda gångerna, då är hon lite synsk, inte sant?
mvh Anki
