000615 - dagen då jag fick en dotter.
Publicerad: 2012-01-04
Jag blev dunderförkyld dagarna innan bf-datum... Då bestämde jag mig för att jag minsann skulle vänta med att föda barn, för vem orkar föda barn med feber och hosta och snuva?
Så kom den 14/6 och trots att jag inte skulle föda barn satte värkarna igång... Jag förstod inte att det var värkar dock... Det började vid 14-15 tiden med att jag hade någon slags molande känsla i magen när jag gick och kissade (vilket var väldigt ofta!) men detta har jag kommit på efteråt. När jag började känna värkar trodde bara det var förvärkar eller något fast jag haft förvärkar hur länge som helst och dessa kändes totalt annorlunda... Min kompis som ringde varje dag hundra gånger om dagen ringde även idag så klart och förstod att något var på G... själv var jag inställd på att vänta ju!
Men vid 17 tiden började jag ta tiden och det var mellan 3 & 8 minuter emellan så jag ringde till min sambo Jonas på jobbet och sa att jag tror att något är på G, men jag är inte säker (?!?) Jag bad honom förbereda sig på hemfärd, men eftersom jag inte var säker behövde han ju inte skynda sig... Han börjar packa ihop och dra sig hemåt och tur är väl det för nu börjar det göra ONT!
Han kommer vid 20 tiden och då tycker jag att jag lider (så här i efter hand kan man bara säga hahaha!) Jag testar att duscha och det gillar jag, det tar bort koncentrationen på värkarna och det är skönt, så jag står där några gånger... Testade också att bada, men då blev det så lugnt och tyst att jag fortfarande kände värkarna och det gav mig inget - duschen fick det bli!
Nåja, ringer till förlossningen och på Södersjukhuset sa dom att det var för glest mellan värkarna och bad mig återkomma när dom var mer intensiva och regelbundna... Det var det svaret jag räknat med ungefär, fast hon jag pratade med sa också att om värkarna avstannar, vilket de kan göra, ska jag inte försöka starta det hela med att springa runt och anstränga mig... Tänk om det kommer sluta nu....usch, hemsk tanke!
Men icke! Vid midnatt runt 1 tiden orkar jag inte mer värkarna gör ONT och jag ringer förlossningen på SöS igen som svarar att vi får komma in så får vi se om vi skickar hem er igen...Panik! Jag kan inte åka hem och ha så här ont, det finns ju inte!! Vi ringer efter en taxi, och nästa gång vet jag att jag ska KRÄVA att chauffören kör försiktigt... varje liten grusbit på vägen kändes som 1000 knivar i magen och nu kom värkarna ofta, men ca 2-3 min emellan...
Vi kommer till förlossningen 1:20 och får ett rum och CTG kopplas och inre undersökning görs... Jag är öppen 4 cm och tror att nu skickas jag väl hem, men icke! Här ska födas bebis blir svaret! Jag testar lustgas som är på 50% lustgas och 50% syrgas och barnmorskan lärde mig fel, hon sa att jag skulle andas när jag hade ont inte innan, vilket gjorde att jag inte tyckte det hjälpte något. (senare fick jag veta att när jag känner värken komma, då ska jag andas inte när värken är på sin topp...)
03:20 ber jag att få gå in i duschen vilket fungerar toppen! Där står jag i ca 45 minuter tills jag tycker att vattnet får mig att må illa (hur ofta mår man illa av att duscha?!) tar mig ur duschen och hinner precis fram till toaletten där också vattnet går gissar jag...
Tar oss in till rummet igen kl. 04.00 och nu ökar vi på lustgasen (70/30) jag gillar den fortfarande inte, men den nya barnmorskan (underbar människa) visar hur jag ska göra (tycker den smakar illa ändå...). Nu tycker jag att jag inte klarar mer och barnmorskan tycker vi ska sätta epidural (ryggmärgsbedövning) i alla fall. Jag hade sagt att jag inte ville ha EDA, men jag protesterar inte direkt för jag orkar verkligen inte mer tror jag... Dropp sättes och så ska en inre undersökning göras öppen 8cm!! Mitt i undersökningen får jag en värk och jag öppnas fullt ut 10 cm med en liten kant längst fram kvar... Här blir det ingen EDA, du ska ju ha bebis när som helst!!!
Barnmorskan tycker att jag ska ställa mig upp. Det går fortare då, och jag vet inte hur, men dom fick upp mig på benen i alla fall! Står på golvet och lutar mig mot sängen där dom lagt en saccosäck... Börjar känna krystvärkar men fattar inte vad det är så jag står där och trycker på och stönar ett tag till barnmorskan ser vad jag gör och säger att jag måste upp i sängen vi kan inte föda barn på golvet inte! Tar mig upp på sängen mycket irriterad, varför skulle jag ställa mig upp om jag måste läggas ner igen...knäppt! Nu gillar dom inte fosterljuden, dom tror att bebis sover och försöker väcka den, och beslutar sig för att sätta en elektrod på huvudet, men när dom ska göra det ser dom att det ingen idé är för nu kommer den!!!
Jag står på knä och lutar mig mot saccosäcken och trycker på för kung och fosterland med en hejarklack som består av Jonas, barnmorskan och en undersköterska (underbara människor!!!) och kl. 06.44 kommer hon ut - Alva Therese! Jag hör mig själv fråga om och om igen "vad är det, vad är det" och dom säger att jag snart ska få se... Dom lägger bebis mellan benen på mig och jag får se min dotter för första gången...Jag upprepar ett flertal gånger "hon är min, hon är min BARA MIN!!!"
Skrivet av: Linda Wigilius
Hejsan!
Jag är en glad 2 barnsmorsa som snart fyller 24 år.
Arbetar som kassörska på MAXI och är sambo med en frilansjournalist!
Lämna gärna en kommentar!
Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.
Tidigare kommentarer/betyg
loppan05 (
2005-10-30 05:14)
Betyg: 5
hihi du fick inte som du ville nånstanns*skrattar* tycker det var en riktigt söt berättelse
