Att bo växelvis hos separerade föräldrar fungerar som bäst när barnet har inflytande över sin boendeform – och har goda och nära relationer med båda föräldrarna. Det visar Rakel Berman, Göteborgs universitet, som undersökt hur barn och unga upplever sin familjemodell.
– Många av barnen som deltog i studien hade en stark längtan att dela vardagslivet med båda föräldrarna – men bara om de hade en nära och god relation med var och en av dem. Om relationen till någon av dem var dålig försvann incitamentet till att bo växelvis, säger Rakel Berman, forskare i socialt arbete vid Göteborgs universitet.
Hon har intervjuat 20 barn och unga i åldrarna 9–17 om hur det är att bo växelvis hos separerade föräldrar. Växelvis boende kan se ut på många olika sätt men innebär att barnet delar sin tid lika mellan två föräldrahem. Boendeformen har ökat kraftigt i Sverige sedan början av 80-talet och idag bor vart tionde svenskt barn mellan 12–15 år växelvis hos båda föräldrar. Jämställdhet mellan könen, förändrade faderskapsideal, kvinnors ökade deltagande i arbetslivet och nya perspektiv på barns bästa är några av de samhälleliga processer som ligger bakom utvecklingen.
Studiens resultat visar att det var viktigt för barnen att bli lyssnade till och ha möjlighet att säga sitt när det gällde olika beslut kring hur växelboendet anordnades. Graden av inflytande som barnet fick över sin vardag och boendeform var avhängig föräldrarnas lyhördhet inför barnets skiftande behov.
– Djupa konflikter mellan föräldrarna resulterade inte enbart i en press för barnet, utan också i rigida boendearrangemang där föräldrarna inte tog hänsyn till barnets behov och önskemål, säger Rakel Berman.
Enligt Statistiska Centralbyrån (SCB) har en fjärdedel av alla svenska barn föräldrar som separerat och skilsmässofrekvensen skiljer sig åt beroende på barnets ålder. Fler föräldrar separerar ju äldre barnet är och bland alla 1-åringar i Sverige är det 9 procent som har särlevande föräldrar. Motsvarande siffra bland 17-åringarna är 41 procent.
– Tidigare har många utgått ifrån att barn och föräldrar behöver bo tillsammans på heltid för att behålla en nära relation men så behöver det inte vara. Flera deltagare i studien uppgav att de tillbringar mer tid med sina föräldrar nu efter separationen och att detta var något positivt. De reflekterade mer kring familjerelationer och tog inte varandra för givna.
Praktiska omständigheter som förflyttningar mellan hemmen och närhet till skola och kompisar hade också stor betydelse för hur det växelvisa boendet upplevdes. Om de praktiska sidorna upplevdes alltför ansträngande fanns det risk att dessa överskuggade övriga positiva erfarenheter.
– Vardagslivet med växelvis boende omfattar många sidor, positiva såväl som negativa. Hur barnen upplever utformningen av växelboendet förändras dessutom ofta över tid.
Källa: Göteborgs Universitet / Forskning.se
