2005-01-01: Firandet igår blev traditionsenligt, livat, roligt och väldigt centrerat kring de 11 barn som också var med och firade. Vi åt och drack gott, pratade mycket och lyssnade på andras berättelser. Bitvis var det väldigt sorgligt, samtidigt som det kändes skönt att allt var nästan som vanligt och att alla var glada. Glädjen är också något att ta fasta på. Vid tolvslaget gick vi ut och beskådade himlen som fylldes av fyrverkerier. Och det kändes skönt att se dem, det var också "som det ska vara" - en bit normalitet i alla mardrömmar och allt medlidande.
Ikväll har det varit insamlingskvällar i svt och tv4, fantastiska summor har kommit in. Över 300 miljoner om jag förstått det rätt. Vad skönt det känns att det finns så mycket medmänsklighet, värme och empati - det är ju nu den behövs som mest.
Med detta vill jag önska alla ett riktigt gott nytt år, även om det kommer innebära sorger och umbäranden i ovanlig dignitet och omfattning. Gott Nytt 2005!
(efter detta kommer jag fortsätta skriva i detta ämne i bloggen)
2004-12-30: Imorgon ska vi ta avsked av 2004 och välkomna det nya året - 2005. I år kommer många offentliga firanden (t.ex det direktsända från Skansen) ske utan sedvanliga fyrverkerier. Så kommer det vara även för mig och min familj. Vi kommer fira tillsammans med nära vänner, stillsamt men förhoppningsvis trevligt och högtidligt ändå. Istället för fyrkerier blir det facklor.
Vid dagens presskonferens berättade man att 44 döda svenskar identifierats, men antalet kommer öka. Kanske över tusen döda. Samtidigt råder en del förvirring om hur många som faktiskt saknas, UD säger en sak, charterarrangörerna en och flygstolssäljarna en annan. Nu ikväll går dock UD ut med att det är ungefär 2500 svenskar som saknas. Detta baseras på uppgifter framförallt från anhöriga.
Jag funderar på vad som händer när julledigheten är slut? Hur kommer arbetsplatser, skolklasser och samlingar på förskolor runt om i landet att se ut? Kanske kan en del av den stora hjälpvilligheten användas här?
Jag läser på svd.se att det finns risk för att de drabbades bostäder riskeras att bli plundrade. Äckligt kan tyckas, men tydligen är det en varning baserad på erfarenheter från Estoniakatastrofen. Och med de anhörigas efterlysningar i media ökar risken... De flesta medborgare känner sig bestörta över det som hänt, många känner en stor samhörighet och vilja att hjälpa till. Röda Korset och Radiohjälpen vittnar om detta, tillsammans med många andra hjälporganisationer. Man kan bara önska att den inställningen även finns hos de kriminella som kan tänkas plundra drabbades hem.
Det jag alltid kommer minnas från den här dagen är en bild jag såg i DN idag. Det är en bild från den värst drabbade regionen - Aceh. Tittar man slarvigt på bilden ser man bara bråte, sten, madrasser, brädor, vattendunkar och cement. Men tittar man noggrannare ser man att en del av denna "bråte" är döda kroppar. Och inte bara en del, säkert hälften av "bråten" är lik...
Det finns så mycket lidande och tragedi. Det kan uttryckas och förklaras i dödstal, antal försvunna, richterskala, våghöjd, förstörda byar, vägar och hotell, antal lik som bränns eller massbegravs i gul plast. Till slut tar ändå orden slut, mina är slut för idag.
2004-12-29: Ytterligare en dag med extrasändningar, intervjuer med hjälparbetare, vittnesmål från överlevande, presskonferenser från Rosenbad är till ända. Dödssifforna fortsätter att stiga, ingen vet när det kommer sluta. Röda Korset och FN tror på över 100.000 döda. Hundratusen.
Samtidigt börjar skadade och skakade svenskar komma hem från helvetet. En luftbro har öppnats för att få hem alla svenskar, i natt ska första planet med svårt sjuka komma. Sjukhusen står beredda i s.k. förstärkningsläge. Man förväntar sig både infekterade sår och frakturer, men även stort mentalt och psykiskt lidande.
Statsministern talade på dagens presskonferens om nationell samling inför vad som verkar vara den största katastrofen i vår tid. Den här katastrofen kommer påverka oss länge framöver. Nyårsdagen är utlysts som nationell sorgedag och flaggor kommer halas på halv stång.
Sakta sakta börjar det sjunka in. Folk börjar göra verklighet av den stora viljan att hjälpa till. Radiohjälpen, Röda Korset och flera andra hjälporganisationer får in stora summor.
Som svensk är det såklart lätt att ta till sig de svenska ödena, de föräldrar som förlorat barn och de barn som förlorat en förälder eller annan nära. Samtidigt har den allra största katastrofen drabbat södra och östra Sri Lanka, Aceh-provinsen i Indonesien, Indien och ögrupperna Andaman och Nicobar. Indonesien förväntas stå för mer än hälften av alla omkomna. Därför hoppas jag att vår och resten av omvärldens givmildhet kommer vara stor och långsiktig.
2004-12-28: Ytterligare ett dygn har nu gått, dödssiffrorna har stigit enormt. Vittnesmålen avlöser varandra i extra tv-sändningar. Bild på bild, rapport på rapport i en sån mängd att det är svårt att ta in. FN tror att uppemot 70.000 har dödats av annandagens tsunami, och lika många till kan dö i epidemier som följer efteråt. Hundratusentals skadade, miljontals hemlösa och hela folkgrupper utan försörjning. Lidandet är stort och kommer pågå länge.
Hemma letar anhöriga desperat på listor på internet efter sina kära, det mesta hoppet verkar nu vara ute. 1500 chartersvenskar saknas fortfarande, i den siffran finns inte de svenskar som kommit dit med reguljära flyg eller som kommit backpackandes. Bilder från Indonesien och Sri Lanka visar massgravar som fylls på med lik ditlagda av grävmaskiner och bulldozers. Faran för malaria, kolera och andra sjukdomar som sprids med orent vatten gör att det inte finns några värdigare alternativ.
Vissa detaljer i nyhetsrapporteringen berör mig mer än annat, t.ex att mellan en tredjedel och hälften av de döda i Thailand är barn, barn som lekte på stranden, som inte kunde springa tillräckligt fort eller hålla sig fast för att rädda sig undan flodvågorna... Men också barn som flygs hem ensamma, för mamma och pappa är borta. Förmodligen borta för alltid.
Detta är en katastrof värre än Estonia, en uppmaning till alla er (för gärna detta vidare); "Uppmana alla att ta pengarna som var tänkta till att köpa nyårsraketer för och skicka dem till Röda Korset (pg 90 0800-4) eller Radiohjälpen (pg 90 1950-6)."
2004-12-27: Tiotusentals människor saknas fortfarande, och uppemot 25.000 har omkommit. Att säga att det känns overkligt och grymt är en underdrift, men det är just så jag och många andra känner. Väntan och ovissheten är grym, vidden av katastrofen är ännu okänd.
DU KAN HJÄLPA TILL!
Diakonia Postgiro 903304-4
Frälsningsarmén: Postgiro 900480-5
Lutherhjälpen postgiro 90 02 56-9, bankgiro 900-2569
Läkare utan gränser: Postgiro 900603-2
Pingstmissionen: 900050-6
Plan Sverige: Postgiro 90 07 31-1 Bankgiro 900-7014 Märk talongen "Stöd jordbävningsoffren i Asien"
Radiohjälpen: Postgiro 901950-6
Rädda Barnen: 902003-3
Röda Korset: Postgiro 900800-4 (hjälparbete på Andamanerna)
Svenska Missionskyrkan: Postgiro 90 08 24-4
Unicef Sverige: Postgiro 90 20 01-7 Märk talongen "Katastrofen i Asien"
Information från katastrofens Thailand
http://www.phuketgazette.net/index.asp
http://www.vachiraphuket.go.th/26122547/listall.html
http://www.p-h-u-k-e-t.com/forum/viewforum.php?f=1&sid=f6c47956145342e813b75355d34c7a96
Information för anhöriga i Sverige
http://www.regeringen.se/sb/d/147
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=359445
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=24007&a=308880
Reseföretagen
