Jag har fyra normalstörda och en utvecklingsstörd
Publicerad: 2004-06-28
Underbara unge..denna Downis tös som jag fick för tre år sedan
Mitt liv fick en helt annan innerbörd när jag fick henne..hon förändrade mig totalt..faktiskt så fick hon mig att SE..se hur förunderligt livet kan vara..hur hon fick mig mera ödmjuk över livets skiftande vilkor..
Vi tar så mycket för givet..många gånger att tex våra "normala" barn kommer att vara "normala" hela livet..så..kanske det inte alltid är
Dom "normala" kan senare utveckla tex autism..ADHD/DAMP..Andra kan få scitzofreni..hjärnskada till följd av en olycka..osv
Det smärtar mig..att..många väljer att göra Fostervattens prov för att senare kunna eliminera dessa Människor..det gör så ont i hjärta och själ
Men jag respekterar att dom som väljer att göra det..gör det
tänk om jag kunde låta er känna lite av vad jag känner..vilka känslor jag känner..av att fått henne..det är kärlek och stolthet på hög höjd. Att kunna förmedla..att..det inte är någon katastrof att få ett barn med Downs syndrom..Dom ger så mycket utan att kräva så mycket tillbaka..
Jag är inte ett dugg orolig över Hennes framtid..inte ett dugg för jag vet att hon kommer att få leva sitt liv helt på hennes egna vilkor..ingen kommer någonsin att ställa orimliga krav på henne..hon kommer att få vara den hon är..nu och för alltid..
Men Mina normalstörda pojkar kommer att få det kämpigare..Det finns ju normer och regler överallt och planeringar..tänker då på tex skolan..allt är ju planerat för dessa ungar..en studieplan..pallar pojkarna trycket?
hoppas det.
Min lilla downis tös kommer aldrig att bli tex alkoholist,knarkare,tjuv,mördare,bedragare osv.. hon kommer aldrig att ränna ute om nätterna..tack och lov för det!
Hon kommer att ha sysselsättning..säkert ett jobb..hon kommer att få ett eget liv..ett eget kryp in..lägenhet eller gruppbostad..Hon kommer att bli kär och kanske gifta sig,ha kompisar. I hennes känslor finns det ingen utvecklings störning..hon kan bli lika sårad ..som vi "normala" av plumpa påhopp och människor.
Vad är det människor är rädda för?
När vi väljer att skaffa barn..så är det ju en risk vi tar.varför väljer man då att ibland ta bort dessa ibland så välfungerande människor..det finns ju ingen garanti för att dom "friska" förblir "friska"
Nu finns det ju ibland skäl att tex abortera foster..som inte kommer att ha ett värdigt liv..att det finns mycket smärta och lidande..så att barnet aldrig kommer att ha någon som helst kvalite på sitt liv..men att abortera Downis foster?
Men i allafall..så. är jag vansinnigt tacksam för att jag har fått henne..hon ger oss så mycket glädje..så mycket kärlek..och en helt ny..syn..på livet
Jag skulle aldrig vilja he henne ogjord.
Hon..min Hanna.. blev nyss tre år..den 18 januari..och dom här tre åren med henne har varit så underbara..det är klart..lite kämpigt var det i början..hon hade ju ett hjärtfel..AV-Commune..hon opererades i göteborg när hon var tre månader..nu mår hon kanonbra.
Hanna är som vilken liten treårig tjej som helst..hon går..det har hon gjort inom "normala" barns gränser..hon hoppar,skuttar,dansar..ja..hon rör sig obehindrat..hon äter själv och har gjort det länge..hon klär på sig själv..de du!..hur många "normala" gör det? när jag hade byxblöjor till henne..så..skratta inte nu..bytte hon på sig själv hon har nog inte blöja så värst länge till. hon leker helt åldersadekvata lekar..med dockor..sköter om dom..nattat dom..tröstar..pussar..kramar...ja allt vad mammor gör. Hon "läser" böcker väldigt koncentrerat..hon ritar..leker med bilar..hon är faktiskt mer självständig i sina lekar än vad mina andra barn har varit..hon kan verkligen sysselsätta sig själv..ibland har folk en missuppfattning att dessa barn är momotona i sina lekar att det räcker med ett par klossar..så..är dom nöjda. icke sa nicke..så är det inte.
Att hela min tid skulle gå åt att aktivera och sköta om henne..är bara nonsens..hon får sin beskärda del...så som dom andra barnen..varken mer eller mindre.
vi har tecken till henne..för att Downis barn har lite svårt ibland..med att forma ord...vi har tecken som stöd. Hanna pratar vanligt också och förstår det mesta vi säger till henne..men det är lättare för henne att göra sig fortare förstådd med tecken..Marcus 15 månader Hannas lillebror..är en hejare på tecken..han med..han har lärt sig av att Hanna har faktiskt lärt honom några tecken bla orden taxi och sko..Hanna tog Marcus händer och förde dom ihop..och sa ko..(Sko)..samma med taxi..så man lär inte bara Hanna..Hanna lär ut hon med..det är jag faktiskt ganska impad över..Marcus kan göra sig förstådd tidigare än om han skulle vänta på talet..att lära Hanna tecken har jag aldrig upplevt som ett jobb..det har bara flytit in i våran vardag..har inte ens tänkt på det som någe mer jobb..man anpassar ju sig efter varje barns behov..och..det var ju hennes behov dom andra barnen har andra behov.
Hanna älskar söta princess klänningar..åh vad hon kråmar sig framför spegeln när hon har fått på sig en sån..och..hon blir ju så generad när man säger till henne att hon är ju så fin..hon är ju så härlig.
En riktig teaterapa är hon också..när hon gjort någe fel(hon är så medveten att vissa saker är fel) så kan hon åka in på sitt rum.
klart att hon blir tjurig..och försöker på alla sätt..få komma ut.
Hon brukar låssas ramla och bli en riktig ämmelpelle..gråter så hjärtskärande..sen när man faller för hennes spel..så skrattar hon så gott och hon tänker säkert..luuuurad! nu har jag lurat morsan en gång till
Hanna berör så många människor hon är ju så naturlig och spontan och..denna lilla solstråle..får..den buttraste surkärring..att le
jag behöver bara titta på henne..hennes fantastiska uppenbarelse..för att bli glad..och vet ni?....
....hon är faktiskt ett mirakel..för av alla graviditeter med downis barn..så..aborteras ca 80% spontant..förstår ni..vilka kämpar dom är dessa Downis människor...dessa 20 % som föds..föds nog..för att påminna oss andra..om..vad godhet är.
Downis människor kan aldrig vara falska..dom kommer att alltid att vara genomärliga. Falskhet finns inte i deras tankevärld. Dom säger okonstlat och ärligt sanningen..dom kan aldrig såra dig medvetet..dom kan aldrig vara baksluga och beräknande jävliga..tycker dom om dig ..så.. slukar dom dig med hull och hår..och du blir älskad som aldrig förr..totalt genomärligt.
Förstår ni vilken gåva jag fått med Hanna..
Hanna ger så mycket kärlek..hon är den enda av mina barn..som..ALLTID har en puss eller en kram till hands. när hon tex går förbi Marcus..så kan hon bara pussa och krama honom..bara så där apråpå. när Elias o Johannes sitter på golvet framför tv:n..ja..då är hon alltid där och smeker dom över huvudet och pussas och kramas och pussas..ibland så åker dom på en smäll det kallas nog..syskon kärlek
Dessa downisar är tyvärr ganska ensamma när dom blir lite äldre..därför är det så bra att dom kan åka på kollo och läger..för att få träffa likasinnade..kompisar som är som dom själva.."friska"barn åker ju på kollo och lägar också..visst kan det vara så..att..föräldrar skickar i väg sina barn bara för att få "vila" men jag tror faktiskt att för det mesta blir dom "ivägskickade" just för att få..träffa kompisar.
Jag ska ha Hanna på kortidshem en helg i månaden..sen när hon blir lite större..bara för att hon ska få träffa likasinnade.
Visst kan ju downisar vara otroligt jobbiga..man får passa mycket..just för att dom ibland inte förstår allt farligt runt om kring..trafiken,höjder mm
men det kommer med tiden..precis som allting annat och sen kan dom vara väldigt "rymmningsbenägna".inte bara för att dom vill rymma..men dom kanske ser någe intressant..och..då sticker dom men så småningom så är den tiden förbi.som med "normala" barn också
Det finns ju olika "grader" av Downs Syndrom..från lite till mycket..ja..vad ska man säga..mer jobb/mindre jobb med dom..förstod ni?....det är ju som med oss "normala"..vissa är mer smarta..andra..mindre smarta
Jag har varit gravid fem gånger..den sista graviditeten den efter Hanna har varit den bästa och lugnaste av dom alla..för..denna gång var inte jag rädd för att få ett annorlunda barn.. jag har ju oockså varit rädd som många andra..jag hade ingenting att vara rädd för.
Fast..visst var jag nog lite rädd..för att mista barnet.
Skulle jag få gå tillbaka till början..till just befruktningsögonblicket..när..Hanna blev till.
Och Gud sade..DU får välja..Hanna med Normala kromosomer..eller Hanna med en extra.
Jag skulle välja Hanna med det där lilla extra..utan tvekan.
Hanna har gjort mig till en mycket mer ödmjuk människa....
Och jag tackar livet..för att jag har fått henne
Jag är så stolt över att få den förmånen att vara hennes Mamma.
Skrivet av: Sirpa
Hej!
Är ensamstående mamma till 5 barn varav 4 bor hemma, den äldsta, Petri 24 år, är ju vuxen och har flyttat hemifrån.
Dom andra barnen är Elias 12 år,Johannes 8 år, Hanna 7 år och Marcus 5 år. Det är Hanna som är mitt hjärtebarn,hon föddes med Av-Commune opererad 27/4-01,när hon var dryga 3 månader. Hon har också Downs syndrom.En riktig vilding!!!
Lämna gärna en kommentar!
Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.
Tidigare kommentarer/betyg
Helena (2009-12-18 23:06)
Betyg: 5
Läser din historia om Hanna sent fredag kväll. Skall lägga mig och tänka på dig. Jag har en dotter som inte har Downs men utvecklas sent, inget språk nu vid 3 års ålder. Jag skall lära mig att leva ett annat liv än det jag tänkt mig och historier som dina stärker mig nu. Jag har skött om min dotter i nästan 2 år utan att ha förstått att något var annorlunda, jag har fortfaranade svårt att förstå att vi som familj är i den här situationen. Men livet har fått en annan mening, det enda jag tänker på nu är hur vi skall ordna livet så att det blir bäst för vår dotter. Men ändå så ser jag att det kan bli svårt för även om man säger att annorlunda personer är lika mycket värda så är det mycket oförstånd ute i samhället. Många blickar vi kommer till att möta ute. Jag går till psykolog för att kunna hantera vår nya situation och mitt upp i alltihopa så kan jag fortfarande tänka tanken om min dotter ändå hade varit som alla andra. Min dotter älskar musik och vill gärna kramas mycket. Jag älskar henne av allt mitt hjärta precis så mycket som jag älskar hennes storebror som är "normal". Tack för din historia om härliga Hanna!
Annica Bark (
2004-07-05 09:01)
Fint skrivet, du är så bra på att sätta känslor på "papper". :D
mindi olsson (
2004-07-04 23:54)
Betyg: 5
du skall vara en stolt mamma
jätte fint skrivit vilken go tjej du har
