Dödshjälp moraliskt rätt..eller helt förkastligt?
Publicerad: 2004-05-31
Dödshjälp?
Dödshjälp..smakar på ordet..
..Hjälp med att dö!
Sluta sitt liv på denna jord
Inte finnas mer
Inte andas
Inte älska
Inte känna,
skratta och gråta
Sluta att..
……….helt existera
Att man väljer att göra det…
Om det var lagligt…
..med sitt förstånd i behåll
kan det vara motiverat?
Är det moraliskt rätt
Är det Mord att hjälpa?..
Eller är det en akt av kärlek….
….till livet?
Tänk dig den gamla 90-åriga tanten
som säger..till sin Doktor…
-Hjälp mig..jag kan inte själv
Jag har ingen kvar..jag har överlevt dom alla
Mina barn
Min make
Mina vänner
Mina bekanta
Jag ligger bara här i min säng
Kan ingenting
Orkar ingenting
Har ingenting
Ska jag kanske leva tio år till
Som ett kolli
Jag har gjort mitt..
mitt sista blad är skrivet
Fattas bara slutordet..
Hjälp mig att skriva den…jag ber
Tänk dig den cancersjuka 40-åriga mannen
Som fått sin dom…
…tyvärr..vi kan inte göra mer
bara lindra..tills slutet kommer
den kanske kommer om en vecka..
..eller ett år
Vilken plåga..
vilken ångest
Ska han ligga här..bli sämre och sämre
Mera droger..mera ångest
anhöriga sörjer..
Men kan ej gå vidare..
Han sörjer..
får inte gå vidare..
För han finns ju kvar..
han lever..
men är plågsamt döende
Ett plågsamt sorgearbete..för alla
Tiden står still.
Eller ett litet barn med leukemi..
Som är inne på sitt andra återfall..
År av jobbiga plågsamma..behandlingar
Ska det sättas in en plågsam cellgiftskur till..
När man vet..
att chansen att tillfriskna är minimal
Ja..nästan obefintlig
Kan vi vuxna förstå..
det barnet har nog förstått
För länge sedan
Att detta är..ett..dödens väntrum
Där väntetiden kan vara
Både plågsam och orimligt lång
Skulle vi kunna ta det beslutet åt vårat barn?..
Att släppa taget..
och låta barnet dö
För att döden kommer ju obörnhörligen mot oss
Fortare än vad det var tänkt..
Är det livskvalité …
att vänta med plåga?
Veta att det finns inget att göra..
Äta mediciner..som tar bort
Mycket av det vakna livet
Ett liv där jag..bara finns..
Men..jag lever inte
Är det överhuvudtaget befogat med dödshjälp någon endaste gång?
Skrivet av: Sirpa
Hej!
Är ensamstående mamma till 5 barn varav 4 bor hemma, den äldsta, Petri 24 år, är ju vuxen och har flyttat hemifrån.
Dom andra barnen är Elias 12 år,Johannes 8 år, Hanna 7 år och Marcus 5 år. Det är Hanna som är mitt hjärtebarn,hon föddes med Av-Commune opererad 27/4-01,när hon var dryga 3 månader. Hon har också Downs syndrom.En riktig vilding!!!
Lämna gärna en kommentar!
Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.
Tidigare kommentarer/betyg
Béatrice Karjalainen (
2004-06-04 13:03)
Det är en så svår fråga. Kan inte säga varken ja eller nej. Det svåra är väl att veta vad individen vill men om man är 100% säker på att individen själv vill ja då kan jag tänka mig det. Men personen skall inte vilja för att lindra andras smärta eller underlätta för dem.
Jag tror inte jag skulle kunna ta det beslutet åt någon annan, inte ens mina egna barn. Men jag vill inte heller se dem plågas. Usch det är en så svårt fråga.
Mimmi Forsberg (
2004-06-03 20:49)
Betyg: 5
Bra att du tar upp just detta...Manhar ofta tänkt, vänt o vridit på denna frågan...
O på svaret på din fråga så anser jag faktiskt JA det är befogat med dödshjälp...
MInns bara den önskan en liten vän hade om han skulle bli sämre o det han väntade på inte kom..han dog eftersom för en gång skull gjorde läkarna halvhjärtade försök, lille vännen visste trots sin ringa ålder om att han skulle aldrig kunna leva som han gjort ifall de gjorde allt som stod i deras makt....Säger inget mera, för nu orkar jag inte tänka på vår lille levnadsglade vän som fick oss att inse att det finns inga omöjligheter för 2 år sedan....
