Dålig självkänsla, något man föds med?

Jag har sedan jag var liten tampats med dålig självkänsla och det är något jag har jobbat med i många många år. När jag gick i skolan var det extra jobbigt då jag tyckte att alla kompisar var så mycket bättre och duktigare än mig. Jag önskar att någon vuxen hade uppmärksammat detta och hjälpt mig så kanske inte tonåren varit så jobbiga för mig.

Med anldening av mina egna erfarenheter har det varit viktigt för mig att vara riktigt uppmärksam på mina egna barn. Det har varit viktigt för mig att ge mina barn allt det jag saknade som liten, uppmuntran, uppmärksamhet, egentid, engagemang, stöd...

Jag kan redan märka på min älsta son som nu är 6år att han redan tampas med dålig självkänsla, han blir sååå otroligt besviken på sig själv när han misslyckas och inte klarar någonting direkt. Han kan tex skämmas och bli besviken på sig själv om han blir ledsen och börjar gråta.
Precis som jag har han dåligt tålamod och jag kan känna igen mig själv som liten när jag ser hur han reagerar ibalnd.
Detta får mig att fundera på vad det är som gör att han lider så av dålig självkänsla. Kan det vara så att vissa människor (och barn) har lättare för att tex bli deprimerade, mer kritiska mot sig själva och då få en dålig självkänsla? Är det något man föds med? Eller kan det vara så att vissa människor (och barn) är mer mottagliga för omgivningen?

Jag hoppas att jag kommer kunna hjälpa Gustav att bygga upp en bra självkänsla.

Lämna gärna en kommentar!

Anna Elicabeth Pihlainen (2010-05-28 22:56)
Hejsan! Måste säga att jag tycker ditt inlägg var mycket intressant, jag har lidit av dålig självkänsla hela mitt liv, Och kände igen mig själv mycket i det du skrev, Och minns även starkt hur det var som barn, Börja oxå gråta och blev arg många gånger, när jag inte klara det jag skulle uppnå! Kände mig värdelös. Jag försöker nu jobba med det här problemet, men det kan ta många år. Det sitter liksom i ryggmärjen på ett sätt. Men kan säga med andra ord att jag har prestationsångest med, så är alltid övernervös när jag får stora krav på mig, på tex: arbete och sån, för att min största skräck är att misslyckas. Men ville bara säga att jag tycker det är jätte bra, att du ger dina barn allt det du inte fick. Och försöka peppa dom, Och få dom att tro på sig själva, och se sitt egenvärde. Det är väldigt fint! Ska jag göra när jag får egna barn med. Men kan säga att mycket av det här nog har med att göra med min barndom, blev hjärntvättat, och fick aldrig höra att jag var bra. Och fick ofta höra fel fel fel, och sånt sitter djupt. Men nu babblar jag på, men hitta din sida, och tyckte det var skönt att skriva till någon med samma problem. Lycka till med allt! / Anna

Kimberly (2009-12-09 11:52)
Jag tror inte att du behöver ge dina barn "lagom svåra utmaningar så kommer barnet känna sig duktig och kapabel". Utan självkänsla handlar om att känna sitt egenvärde. Fokusera istället på att visa ditt barn att han/hon är bra precis som han eller hon är. Att man duger bara av att vara sig själv och att man alltid har ett värde. Inte att man bara går upp i värde då man klarar av saker, utan bara att vara.

Barnsidan (2009-10-24 13:55)
Det är så lätt att blanda ihop självkänsla med självförtroende och det ät ganska farligt. Jag ska förklara skillanden, inte för att du blandat ihop dem utan för att klargöra mitt resonemang. Självkänsla får man när man känner sig omtyckt och värdefull för den man är. Självförtroende är något man bygger upp genom att lyckas med olika saker, att prestera, göra bra ifrån sig. Även om de inte är samma sak så är de tätt samanbundna, har man stark självkänsla och gillar sig själv är det kanske inte hela världen om man misslyckas ibland medan det kan vara väldigt jobbigt för den som inte har så hög självkänsla.
Att bygga barnets självkänsla handlar mycket om närhet, kärlek och att på olika sätt visa att man tycker om att vara med barnet. Massage, göra kul saker ihop, prata, leka och se barnet. Självförtroende ger man barnet genom att uppmuntra och berömma det dom gör bra. Ge barnet lagom svåra utmaningar så kommer barnet känna sig duktig och kapabel. Det ger näring till att prova ännu lite svårare saker. På så sätt kan det bli en god spiral, där utveckling och självförtroende går hand i hand. Barn behöver känna att de klarar av saker så att vara onödigt "hönsig" kan nog hämma ett barn dom har stor upptäckarlusta.