Meny

Inblick > Operation liv eller död

Operation liv eller död

Publicerad: 2005-05-23
Felicias andra hjärtoperation

Den första mars 2004 genomgick Felicia sin stora hjärtoperation och efter det skulle Felicia hjärta bli okej och allt skulle fungera som vanlig. Ja, så vanligt det nu kan bli.. Vi trodde att nu äntligen var det slut på operationer och lasarett. Men tji fick vi..

I slutet på maj börjar Felicia bli dålig orkar inte göra nånting. Hon kunde bli jättekall trots att det är närmare 30 grader varmt ute. Hon orkar gå en liten bit men sen bär inte benen längre, vi fick hämta in henne ett antal gånger när hon varit ute. Hon blev kritvit i ansiktet och blå om läpparna.

Jag tog kontakt med hjärtcentrum som ordnade med en tid vid vårt hemlasarett, men dom gjorde ingen grundlig undersökning. De konstaterade bara att det var inte lunginflammation... så vi fick fara hem igen.. Så ringde jag hjärtcentrum igen och talade om hur det låg till. Då fick vi en tid en veckan därpå för att komma och kolla henne.

Vi fick då träffa en nyutexaminerad läkare som varit där som ST-läkare ett tag.. och han sa till sambon att det enda han kunde göra var att mäta trycket i kammaren. Sen fanns det inget mer han kunde göra. Han skulle sen diskutera med sina kollegor varav en var pacemakerläkare och den andra är professor.

Sen ringde han tillbaka tre dagar senare och sa de trott det var tunnlarna (som byggdes vid den stora hjärtoperationen) men nu var de istället helt säkra på att det var fel på pacemakern.

Jag och Felicia for ner 1 vecka senare och när vi kommer in på hjärtmottagningen så möts vi av en av dessa gulliga sköterskor Sen kommer även läkaren ut och säger att vi inte ska vara här utan på pacemakermottagningen. Då säger sköterskan att "de skall visst vara här"... efter en stunds förvirring kommer pacemakerteamet och det visar sig att pacemakern är helt i sin ordning.

Så jag väntade på att läkaren skulle komma - men icke! Han hörde inte ens av sig.. Måndagen efter så skulle Felicia ta pk prov och då ville hennes farmor att de även skulle ta hb och sänka, men det gick inte för sig på kemlab. Då ringde jag hjärtmottagningen igen och berättade läget. Sköterskan säger då att jag skall prata med läkaren och lovade att höra av sig dagen efter. På tisdagen så ringer sköterskan och säger att ni får komma ner på måndag..

När vi (även min svärmor var med) kommer ner så blir folk rent förtvivlade över hur Felicia ser ut - mager, blek och blå om läpparna.. Sköterskan tar EKG och visar läkaren, men han hinner inte in ens genom dörren förrän han får syn på Felicia och säger "denna flicka mår inte bra ni får nog fara åt Lund". Då brast mitt modershjärta av glädje och lättnad. Äntligen hade de insett att det var något fel på henne! Vi går vidare för att göra en hjärt- och lungröntgen och läkaren går samtidigt och ringer ner till Lund. En vecka senare fick vi tid för kontroll nere i Lund.

Den andra augusti satte vi oss på flyget ner till Lund, jag och Felicia. Det var ingen rolig resa för Felicias del - hon var trött, hängig och blek och ville absolut inte äta nåt. Det enda jag fick i henne var en halv varmkorv på Sturups flygplats medan vi väntade på väskan och vagnen.

Sen bar det av mot Lunds lassarett och anhörighotellet. Men när vi gick mot hotellet slog det mig att vi skulle ta några prover. Så istället för anhörighotellet gick vi med packningen upp på avdelningen.

När vi kommer in så möts vi av en barnsköterska och sjuksköterska som båda ser ut som dom ser ett spöke. Det de såg var min tjej likblek och gul samtidigt blå om läpparna. Inte konstigt att de reagerade. Barnsköterskan som vi känner sen tidigare frågar om Felicia ätit nåt. "Ja, en halv varmkorv på flygplatsen" sa jag och fortsätter "Hon vill inte ha nåt mer." Då hämtade sköterskan en glass och slukade Felicia - det gladde mig.

I samma veva kommer läkaren och även han ser ut som han ser ett spöke. Han säger "vänta 5 minuter så skall vi ta ett UL" och han gjorde en grundlig kontroll och var märkbart oroad. Han kände på levern som var så stor att han fick 4 fingrar över den (skall vara 2 fingrar) . Sen väger han henne - 13,4 kg (hon vägde 16,7 innan den stora hjärtoperationen och vägde 15,8 när vi skrevs ut..)

Sen går vi ut och innan hade sköterksan sagt det att hon skall ju inte skrivas in förrän imorgon. Men nu var det andra tongångar. Läkaren säger att vi inte får lämna lasarettet.. Då brast det av lättnad för mig... Vi fick en sal för oss själva och dom tog saturationen på henne. Den låg på 90% skall ligga på närmare 98%..



På morgonen vid ronden kom läkarna in och gick igenom vad som man behövde göra. Felicia behövde upp i vikt så det skulle sättas en sond , så dietist skulle kontaktas. På torsdagen bestämde de att en hjärtkataserering skulle göras.

Under tisdagen fick vi även flytta till ett eget rum och under dagen blev Felicia ännu mer gul och det enda vi fick i henne var pannkakor. Nåt annat ville hon inte ha.

Felicia ville inte ligga i sängen hon bara grinade hela tiden och sa att hon hade ont i magen.. Men läkarna tordes inte ge henne nåt när dom inte visste vad det var för fel. Natten mot onsdag och natten mot torsdag sov vi ingenting. Felicia hade så ont. Natten mot torsdag kräktes hon en gång. Och trots att jag sa till nattsköterskan att hon hade kräkts ett par gånger sen torsdagen innan så var hon bestämt säker på att det var magsjuka så vi fick inte lämna rummet. Men tack och lov så lyssnade läkarna och dagpersonalen på mig så hjärtkatasereringen genomfördes.

Kvällen innan hade narkosläkaren varit in till oss och berättat att på grund av Felicias tillstånd så hade de av säkerhetsskäl bokat plats på IVA istället för post op. Detta utifall Felicia behövde mer hjälp så skulle hon få det direkt på IVA.

Men det var värre än - så Felicia behövde respirator och blev lagd i den redan under hjärtkatasereringen. Det visade sig vara dessa tunnlar som var orsaken. De hade blivit alldeles för trånga, vilket gjorde att Felicia fick alldeles för lite syre...

Väl inne på IVA kunde jag slappna av och somnade brevid Felicia i en stol. Efter en stund klappade sköterskan mig på axeln och sa "Gå upp på hotellet och sov en stund - det behöver du." "Vi ringer om det är nåt." Och jag traskade iväg men sov inte mer än två timmar sen gick jag upp igen.

Då berättade sköterskan att kirurgen varit inne och sagt direkt att operationen skulle bli av redan dagen efter (fredag). Hon fixade också så att jag kunde få ett samtal med kirurgen som på ett enkelt sätt förklarade för mig vad som skulle göras.

Sen ringde jag hem och svärmor fick fixa med reseservice så att Felicias pappa skulle kunna komma ner - och det gick fort!

Fredag morgon gick jag upp så att jag kunde följa Felicia till operationen. En timme innan kirurgen ringde anlände Johan. Inne på IVA träffade vi en sköterska som haft hand om Felicia tidigare så det kändes skönt.

Vi fick veta att de planerade för Felicia skulle få vara ungefär lika länge på IVA som förra gången. Men inte - Felicia blev av med respiratorn på söndagen och vi var nere på avdelningen på tisdagen.. och sen gick det bara framåt!



En vecka efter detta kunde vi åka hem med en relativt pigg tjej. Efter det har hon bara blivit piggare och piggare. Så det slutade lyckligt... den här gången också.

Skrivet av: Jenny Bjerkevall
Jag är en glad 3 barns mamma på 30år.. Som bor med min familj som består av mig min sambo Johan 30 år och våra tre barn Tobias och Alexander 8 år och Felicia 7 år i ett samhälle som heter Bastuträsk.. Ja om du åkt tåg till Norrland nån gång så har du nog sett skylten. Här kliver man av om man skall till Skellefteå.. Min dotter Felicia föddes med ett hjärtfel men mår trots allt bra.. Du får gärna fråga om du undrar nåt..


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet åttiofem med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
Sandra (2012-11-15 20:41)
Min son ska också göra en dubbelswitch, men Dom verkar inte ha gjort så många. Skönt att det gick bra för eran felicia❤/ sandra.
Nitis (2005-09-13 16:29)
Hoppas att allt är bra m lilltösen!
Är själv ett hjärtebarn, och var orolig när min lilla kille kom, att jag skulle behöva uppleva det som mina föräldrar gjorde med mig.
Men tack och lov har han inte ärvt mitt hjärtfel :-)
Kram/Nitis
nana (2005-09-06 22:56)
Hoppas lilla Felicia mår bättre idag.Kram[]
Karolina Sjöström (2005-06-29 20:46)
Hoppas lillhjärtat mår bättre idag och att hon slipper mer operationer ! Bra skrivet - tack för inblicken !
Michaela Lejonberg-Hjorth (2005-06-22 23:18)
Hej! Intressant och bra skrivet inlägg. väldigt lättförståeligt. Hoppas Felicia mår bättre idag.
Rebecca L (2005-05-24 16:33)
Så brabeskrivet, jag trodde jag var där!! Känner verkligen med er och hoppas nu att lilla Felicia får må bra!!
Rebecca L (2005-05-24 16:32)
Mimmi Forsberg (2005-05-23 23:23)
Tänk va man kan leva sig in o verkligen känna den panik du kände inför o känslan av hur det är att komma tillbaka till avd. o där får gehör på det man påpekat långt innan till hemlasarettet....Kusligt men det känns som man får en liten hemkänsla av trygghet att veta att man är på plats där det verkligen sker under...

Ge Felicia en stor glass från Zacki o mig, jag tror verkligen att hon slukar en TipTop idag, för så mår hon väl nu=)
* Linda * (2005-05-23 22:44)
Har ju följt lilla Felicia på mailinglistan och varit orolig när hon mått så dåligt. Är verkligen glad att hon mår så mycket bättre efter operationen och jag håller tummarna stenhårt för att hon slipper bli så jättesjuk fler gånger. *kram*