Meny

Inblick > Jakten på den rubbade mensen

Jakten på den rubbade mensen

Publicerad: 2004-05-23
Innan det kunde bli barn var vi tvungna att rätta till ett litet problem. Egentligen var det inte så litet, utan ganska stort om man tänker efter...

I oktober 1999 bestämde vi oss för att vi ville bli tre. Vi VILLE ha barn. Beslutet var stort, men kunde inte kännas mer rätt. Jag älskade Magnus, han älskade mig och det var så det skulle förbli.

Från allra första början kändes det "för evigt" med Magnus.

Innan det kunde bli barn var vi tvungna att rätta till ett litet problem. Egentligen var det inte så litet, utan ganska stort om man tänker efter... Min mens hade under våren och sommaren snurrat till sig riktigt ordentligt. Det kunde gå 2 månader utan att den visade sig och när den väl gjorde det så stannade den... Jag hade t.o.m mens i en HEL MÅNAD!! Suck...

Alltså fick jag snällt gå till farbror Gynekologen för att ta reda på vad som var fel. Han kom fram till att min ägglossning uteblev med jämna (och ojämna!!) mellanrum. Och eftersom ägglossning behövdes för att bli gravid så skrev han ut den ägglossningsstimulerande medicinen Clomivid till mig.

JÖSSES! tänkte jag! Var det så här lätt? Jag hade föreställt mig en massa utredningar och att en massa prover skulle tas, både på Magnus och mig! Jag blev ordinerad 3 kurer. När mensen väl kom så skulle jag börja med tabletterna på dag 5. Hade jag inte blivit gravid efter den första kuren skulle jag ta dubbel dos dom kommande kurerna. Sagt och gjort.

Med almanackan framme planerade jag vårat sexliv. Inte direkt upphetsande, men vad gör man? Både jag och Magnus skulle komma att upptäcka att det inte gick att ha sex på beställning. Visst, vi HADE sex, men hur lyckat blev det då?! Inte gjorde det hela lättare att vi jobbade olika tider och därmed missade varandra!

Efter första kuren visade Clearblue testet negativt. Dags för dubbel dos alltså. Även andra kuren resulterade i ett negativt Clearblue test. Satan!

Men så var det någon som tipsade mig om att jag skulle hålla koll på sekretet i mitt kära lilla underliv. Ju halare desto bättre! Sagt och gjort. Jag spanade på och konstaterade att jag i själva fallet hade ägglossat mycket senare än vad jag hade trott! Vi hade alltså MISSAT min ägglossning! Inför sista kuren (dubbelkur) så tog jag ledigt från jobbet under dom viktiga dagarna.

Nu jäklar! Här skall minsann ingen ägglossning kunna smyga sig förbi!! Och jajamensan!! VI FIXADE DET!!
Enligt mina beräkningar blev våran lilla "Knodden" till onsdagen den 19:e April 2000.

Den 6:e Maj 2000 visade Clearbluetestet positivt. Dagen innan hade vi varit och inhandlat graviditetstestet på Apoteket och bestämt oss för att testa följande morgon.

När jag vaknade vid 05 (!!!) och var extremt kissnödig, så åkte testet givetvis fram. Ganska omedelbart framträdde det positiva beskedet! Vi skulle ha barn!! Jag fullkomligt BUBBLADE utav lycka! Ååååh jag måste ju berätta för någon! Vem, vem?

Magnus jobbade fram tills klockan 08 och inte kunde jag väl störa honom nu? Så jag ringde Gina! Efter en MASSA signaler svarade hon förvirrat! Babblade en liten stund med henne,sen propsade hon på att nu MÅSTE jag ringa Magnus! Sagt och gjort.

-"Vad 17 gör du vaken?!" undrade han när jag ringde upp honom på jobbet strax innan klockan hade slagit 06.
Först trodde han inte på mig när jag sa att jag var gravid. Vi hade skämtat om det ganska friskt så varför skulle det vara nåt nu?! (För att föreviga det hela skuttade jag iväg efter kameran och tryckte av ett kort. På ett graviditetstest!! *fniss,fniss*)

Men när han kom hem ifrån jobbet vid 08:30 så låg Clearbluetestet fortfarande på köksbordet och visade positivt!!

Måndagen därpå (alltså den 8/5-2000) ringde jag till MVC för att boka tid. Kändes jätteoverkligt på något sätt.
Att säga dom där orden... JAG ÄR MED BARN.

Tisdagen den 6:e Juni skulle vi på inskrivning på MVC. Gissa om vi hade frågor!! Jag hade ju börjat skriva ned frågor i ett block så fort graviditetstestet visat positivt ju! Vi fick med oss mängder utav broschyrer och gick hem med ett leende på läpparna! Inte ens nu började det kännas verkligt! Tänk att vi gjort ett alldeles eget litet kärleksbarn!? I vecka 10 fick vi göra ett tidigt ultraljud pga att jag hade ätit ägglossningsstimulerande medel.
Jag hade faktiskt varit nervös för att det skulle vara fler än en bebis, då det var ganska vanligt vid sådan behandling.

Magnus ögon höll på att ploppa ur skallen på honom när han såg bebisen på skärmen. Själv kunde jag inte förstå mycket utav vad som syntes och hade ingen aning om vilken del utav klumpen på skärmen som var vårat barn.
Och så kunde jag inte förstå varför Magnus såg ut som han gjorde...

-"Jaaa, det har ju VARIT två" sa läkaren och genast förstod jag varför Magnus sett ut som han gjort! Det hade varit tvillingar från början!! Men nu var det bara en kvar och jag var hur nöjd som helst med det beskedet!Säkrast att börja med en tänkte jag...

Mitt självförtroende växte under graviditeten. "Titta vad jag har gjort,titta vad jag kan" I vecka 17 (eller närmare bestämt den 2/8-2000) var det så dags för det STORA ultraljudet! Där man kunde se mer utav våran bebis.
Vad vi såg kan du se här nedanför!


Ultraljudet gjordes på Östra Sjukhuset och på vägen hem därifrån fick jag en konstig känsla. "Det är en pojke!" sa jag till Magnus i bilen påväg hem. Så efter det pratade vi om "Knodden" som han. Hela tiden "han"... För det var klart att det var en han. Sånt kände ju mammor på sig sades det ju. Så nog skulle även jag ha rätt!

När jag började jobba igen efter en härlig & välbehövd semester,blev jag snabbt bekant med ordet foglossning.
Jag hann med att jobba 2 dagar efter semestern,sen blev jag sjukskriven fram till förlossningen. Skönt att vara hemma och bara mysa tänkte jag. Visst! Efter en månad klättrade jag på väggarna! Eftersom varje steg jag tog gjorde ont så blev det inte fler promenader än nödvändigt...

Så efter ett tag kom även jag till det stadiet alla andra mammor kommer till. Längtan efter att det skall vara ÖVER! Trots att jag längtade efter att bebisen skulle komma ut,hoppades jag på att den skulle vänta till efter nyår. Från början var han beräknad till den 6/1-2001,alltså på min 26 årsdag,sen ändrades det till den 9/1-2001.
Så det var ju ganska nära det gamla året om man säger så.

Min födelsedag passerade,så gjorde även den 9:e januari. Och ingen bebis. *suck*

Men till slut så!
Klockan 23.39 lördagen den 20 januari 2001 kom våran lilla Yazmine ut. Magnus klippte navelsträngen medan jag tjatade "vad blev det"? Och när dom lade upp HENNE på min mage grät Magnus så att tårarna sprutade på honom.

"En tjej, sa jag, det blev ju en tjej"!!

Snopet värre. Det var ju inte alls någon Jonathan!

Mitt i all lustgasdimman frågade jag barnmorskorna "vart snoppen tog vägen".... *fnissar* Än i dag kan jag hävda att det var en kille i magen fram tills förlossningen, då det blev en liten Yazmine. Så inställd var jag på en kille!

Efter ca 1 timme ihop, då hon fått suga på bröstet lite, kom en barnmorska in för att mäta och väga henne. 4420 gr vägde hon och var 56 cm lång. En stor "liten" tjej med andra ord.

Skrivet av: Mayalins
* *


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.

         



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet arton med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
nicole (2015-04-16 15:16)
Betyg: 5
Underbart att läsa då jag själv äter medicinen idag. Men idag är 12:e dagen men ingen ägglossning. Jag läste din artikel och att det inte behövde vara den 12:e dagen. Vi började för 3 dagar sedan och har hunnit med 2 ggr så nu gäller det kanske bara att ligga i. Jag blev så ledsen när ägglossningstester visade negativt. Men nu är jag lättad.

Jättefint skrivit och väldigt givande.

Glad för er skull