Meny

Inblick > Hur går det för Knut i ljudriket?

Hur går det för Knut i ljudriket?

Publicerad: 2004-03-29
Följande är nedtecknat av Knuts mamma i slutet på mars 2004, blott 5 månader efter Knut började sitt liv i ljudriket.

Följande är nedtecknat av Knuts mamma i slutet på mars 2004, blott 5 månader efter Knut började sitt liv i ljudriket.

Nu är det över 4 månader sedan Mia Althoff från Barnsidan var och hälsade på hemma hos oss i Vällingby och det har hänt en hel del med Knut sedan dess.

Veckan före jul lärde han sig äntligen att gå riktig, dom första stegen tog han redan i somras men balansen spökade och det gick fortare och var lättare att krypa fram. Men så äntligen gick det bättre att gå och balansen blev bättre och de var verkligen en julklapp för oss alla i familjen.


Balansen är fortfarande inte riktigt 100 ännu och det är svårt att gå ute med vinteroverall och vinterskor. Men det blir sakta bättre.

Nu går Knut på dagis, hans avdelning heter Nallen.

Det är ett dagis för hörselskadade barn och barn med CI, på Nallen går det bara barn med CI som är från Stockholms kommun.

Kl. 8.30 måndag-torsdag kommer taxin och hämtar Knut utanför vårt radhus, i taxin sitter redan två dagiskompisar. Det är alltid samma chaufför som Knut vid det här laget känner. Knut är väldigt ivrig på morgonen när han ser att jag börjar plocka fram ytterkläderna, det ska gå fort och han vill ut och titta om taxin kommer. Vi släpar ut bilbarnstolen och går ut och Knut tittar otåligt efter taxin och när han äntligen ser den så tecknar han taxi och säger ”axi”. Chauffören sätter fast stolen i baksätet och Knut kommer på plats, jag får en puss och han vinkar och säger ”hej då”.

Taxiresorna kändes jobbiga i början - "hur ska det gå? Han är så liten och ska åka själv?" Men i dag känns det så skönt för han älskar att åka taxi och det har aldrig blivit något problem. När Knut ska hem så kommer pappa och hämtar vid tretiden.

Dagis är jättekul tycker Knut och han trivs jättebra. Samtidigt som Knut skolades 4 andra barn in på Nallen, barn som Knut kände sedan tidigare. Det blev en omtumlande inskolning med så många barn plus lika många föräldrar samtidigt. Och alla blev sjuka i olika omgångar.

Knut får olika träning varje dag med ordförståelse, talet och balansen på dagis. Han är med i Nyckelpigegruppen och de är de små barnen som gör olika nyttiga (lek)övningar för just CI barn.

Knut är med i ett språkprojekt som CI teamet på Huddinge har och just nu är det "M-träning" som gäller. Han har en mammabok där jag gör olika saker, kort med saker som börjar på m, vi tränar "mi", "ma", "mo". Sen har Knut ett gäng kort med clowner som gör olika saker som Knut ska härma tex. sträcka ut tungan till höger, brumma som en bil och det tycker Knut är jättekul och hämtar gärna korten själv för att vi ska träna (leka). Den dagliga träning som vi gör med Knut med ordförståelse, talet o.s.v. måste ske på Knuts villkor och han måste tycka att det är roligt. Man får helt enkelt leka fram olika övningar, ibland funkar det och ibland inte.

Han förstår mer och mer och när vi ber honom att göra olika saker så gör han oftast det (man får tänka på att han är 2 år nu och är på gång in i trotsåldern, PHU!). När han biltokig som han är radar upp ett gäng bilar på bordet så kan man fråga vart är brandbilen och då pekar han på den o.s.v. Ber vi att han ska hämta skorna så gör han det, ja ni förstår säkert hur jag menar.

Knut börjar även teckna mer och lär sig nya tecken hela tiden. På dagis finns det både hörande, hörselskadad och döv personal. Så han får både teckenspråk och prat där vilket vi tycker är bra, så att han får båda språken.

Sen är det ju så roligt att han har börjat säga saker, tänk när han tittar på mej och säger mamma och menar mej! Ja , då smälter man som mamma. Det kunde vi inte tro för bara ett halvår sedan.

"Mamma", "pappa", "hej då", "titta", "Ängla" (storasyster), "Al" (Alfons Åberg), "axi" (taxi) är ord han kan säga/uttala nu. Sen är det mycket djurläten också "mu", "bä", "kvack", "mjau", "gnägg" och "vov" och då tecknar han alltid djuren också för säkerhets skull. Det är väl bra för en kille som bara har hört i 5 månader, tänk en 5 månaders bebis vad kan dom säga?

Storasyster Ängla är en stor hjälp för Knut.


Hon har full koll på CI apparaten och trillar den av Knut så är hon snabbt framme för att hjälpa till att sätta fast den igen. Ibland tar hon fram Knuts träningskort och ska träna med lillebror och de tycker Knut är jättekul. Den absolut bästa träningen som Knut får från Ängla är när de leker tillsammans. Hon pratar och pratar och sjunger hela tiden och Knut tar in och tar in. Storasyster är ju stora idolen och han vill ju göra som hon hela tiden. Ängla är en väldigt beskyddande storasyster och kommer någon för nära Knut, så är hon fort framme ”Det är min lillebror och han är hörselskadad” kan hon säga.

Knut fyllde 2 år den 16 mars och då var det stort kalas med 15 barn och de kändes så kul att se hur kul Knut hade de. Och att han klarade av att hänga med de andra barnen. Självklart så hörde han nog inte så mycket för med bara hörsel på ett öra så är det ju inte helt lätt i en bullrig miljö som det blir med 15 kalasande barn runt sig.

Jag ska inte gå in på debatten med ett andra CI som varit uppblåst i media nu. Men jag hoppas och tror att Knut inom en snar framtid även kommer att kunna få ett CI på sitt andra öra, så att han kan få en så bra hörsel som är möjlig med denna fantastiska teknik Cochlea Implantat.

Skrivet av: Mia Kerstis
Jämtlands tös som har bott Stockholm i 13 år men är sedan julen -04 Katrineholmsbo. Är gift med Tomas och har två barn, Ängla & Knut. Knut är döv sedan födseln men sedan den 6/10 -03 kan han höra med hjälp av CI.


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.

         



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet fyrtiotvå med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
Helena H (2004-08-07 11:42)
Betyg: 5
Fantastiskt att kunna följa Knuts resa!
Lotta E (2004-07-02 23:11)
Du berättar så himla bra att man nästan "känner" hur glada och stolta ni alla är över både CI, alla framgångarna och orden. Mycket känsla i atikeln och jätteintressant att läsa hur det utvecklats efter CI.
Åsa Forsberg (2004-04-03 10:34)
Betyg: 5
Det var kul att få läsa att det har gått så bra för Knut. Storasyster måste vara jättekul att få leka med.