Inblick > Bloggande pappa
Bloggande pappa
Snart kommer alla blogga och ha sin egen blogg på internet. Det tycker vi är en rolig utveckling, för det är ju i möten med andra likasinnade och olikasinnade som vi själva kan växa och utvecklas som människor.
Vi fick ett mejl från en pappa som bestämt sig för att dokumentera sin 9 månader långa pappaledighet i bloggform. Så här skriver han själv
------------------------------
Jag heter Per, är 36 år, och är hemma i nio månader med min dotter. Det är vårt första barn, hon fyllde ett år den 15 februari. Till vardags jobbar jag som personalstrateg på en kommun.
Inför min ledighet bestämde jag mig för att försöka dokumentera de nio månaderna, på mitt sätt. Foton och videofilmer finns ju också, men jag ville minnas hur det kändes, vad jag tänkte på, och, förhoppningsvis hur det var. Min förhoppning är att kunna återskapa känslan för mig själv, och kanske någon annan, kanske huvudpersonen själv så småningom. Och för att kunna skapa den känslan behövde jag brodera ut lite med bakgrund och sidospår från det som har blivit mitt liv. Själva skrivandet har utvecklat sig till dagens terapi och hjärngymnastik.
Dessutom, inför föräldraskapet gillade jag mest att läsa verklighetsskildringar från fronten, inte teoretiska skolboksberättelse i glassiga böcker. Kanske finns det någon som kan hitta något värdefullt i min berättelse, på samma sätt som jag hittade värdefull information i andras.
Tweet
Vi fick ett mejl från en pappa som bestämt sig för att dokumentera sin 9 månader långa pappaledighet i bloggform. Så här skriver han själv
------------------------------
Jag heter Per, är 36 år, och är hemma i nio månader med min dotter. Det är vårt första barn, hon fyllde ett år den 15 februari. Till vardags jobbar jag som personalstrateg på en kommun.
Inför min ledighet bestämde jag mig för att försöka dokumentera de nio månaderna, på mitt sätt. Foton och videofilmer finns ju också, men jag ville minnas hur det kändes, vad jag tänkte på, och, förhoppningsvis hur det var. Min förhoppning är att kunna återskapa känslan för mig själv, och kanske någon annan, kanske huvudpersonen själv så småningom. Och för att kunna skapa den känslan behövde jag brodera ut lite med bakgrund och sidospår från det som har blivit mitt liv. Själva skrivandet har utvecklat sig till dagens terapi och hjärngymnastik.
Dessutom, inför föräldraskapet gillade jag mest att läsa verklighetsskildringar från fronten, inte teoretiska skolboksberättelse i glassiga böcker. Kanske finns det någon som kan hitta något värdefullt i min berättelse, på samma sätt som jag hittade värdefull information i andras.
Besök bloggen '275 dagar' på blogspot.com
|
Skrivet av: Mia Althoff Född 1972, bor i villa med man och tre barn; Filippa -00, Felix -02 och Fredrika -07. Jag jobbar med webbutveckling på Mainloop och driver barnsidan.se på fritiden. |
Tweet
Publicerad: 2005-02-28
Ännu mer i 'Inblick'
» Bus eller godis - så gör du det säkert
» På nya äventyr med modern teknik
» Dagböckernas beskyddare
» Operation liv eller död
» Bloggande pappa
» Ur en mammas dagbok.
» Att förlora en syster
» En helt vanlig fredagskväll
» Joels sista dygn
» Född med hyperthyreos
» Det var bättre förr - eller?
» Mitt missfall
» När det som inte får hända händer
» Jag slår mina barn...
» Att ses IRL
» När dottern fick sina första idoler.
» Ett fasans liv o leverne...
» Jakten på den rubbade mensen
» Att vara vänsterhänt
» När den största glädjen är den största sorgen
