– En större tolerans skulle öka livskvaliteten för dem med autism, säger Pier Jaarsma, som disputerar med en avhandling i tillämpad etik där han med hjälp av filosofiska teorier skärskådar moral och påståenden om autism.
Autism medför begränsningar i det sociala samspelet, i beteenden och intressen och behandlas som en funktionsnedsättning. Men rörelsen för neurodiversitet, som förespråkar neurologisk mångfald, hävdar att diagnoser som autism är naturliga variationer hos människan.
Pier Jaarsma analyserar påståendet och kommer fram till att autism faktiskt kan ses som en normal variation, men enbart hos normalbegåvade, högfungerande, personer.
– Det vore skadligt att behandla autism hos lågfungerande personer som en normal variation. Det beror på att de samtidigt har en utvecklingsstörning som innebär ökad sårbarhet och kräver särskilda omsorger.
Pier Jaarsma jämför synen på autism med den på homosexualitet, som fram till 1979 klassades som en sjukdom, men idag uppfattas som en naturlig variation hos människan.
– Homosexuellas livskvalitet har ökat i och med att de accepterats av samhället. På samma sätt skulle livskvaliteten för personer med autism också öka om toleransen mot dem var större, förklarar Pier Jaarsma.
Han menar att samhället borde göra mer för att öka kunskapen om autism och att personer med autism kan ses som en grupp med särskilda rättigheter på samma sätt som till exempel samer, döva eller queerkulturen.
Personer med autism har svårt för att säga något som är osant, även i situationer när det är socialt lämpligt. Eftersom det kan såra andra människor och försvåra det sociala samspelet menar Pier Jaarsma att det är moraliskt rätt att lära personer med autism att ljuga.
– Barn med autism bör dessutom få undervisning i moral och socialt beteende. Den bör framförallt utnyttja förmågan att systematisera, som i regel är en styrka hos personer med autism, säger Pier Jaarsma.
Källa: Forskning.se
