Förlossningsberättelser > När Tova föddes
När Tova föddes
Måndagen den 24 maj klockan 23.00 börjar jag få värkar som äntligen är regelbundna. Jag går och lägger mig eftersom de inte gör särskilt ont. Att somna visar sig vara hopplöst och det gör ondare och ondare. När klockan närmar sig 01.30 sitter jag framför tv´n och klockar värkarna. Det är fem-sex minuter mellan dem. Jag ringer till syrran som lovat komma och ta hand om Casper. Väcker Henrik som studsar upp ur sängen. Jag ringer till BB i Mora och berättar läget. Eftersom Caspers förlossning gick så fort så är jag rädd för att inte hinna in i tid och med tio mil att åka så är jag orolig. De säjer att vi ska komma in.
Klockan 03.50 kommer vi in till förlossningen och vi får ett förlossningsrum. En barnmorska undersöker mig och konstaterar att jag är öppen 3 cm. Inte mycket men tillräckligt för att bli inskriven och inte hemskickad! Jag får lägga mig i ett varmt och skönt bad men blir bara trött och värkarna kommer glesare.
Klockan 07.00 får vi lite frukost. Jag är trött, jag har varit vaken i över ett dygn nu. Bebisens hjärtljud ligger runt 160 slag/minut och är lite för högt så en läkare kommer och tittar till mig. Hon säjer att de ska sätta värkstimulerade dropp för att få lite fart på det hela. Värkarna kommer ganska så snart igång och kommer med ca 2-3 minuters mellanrum men när de undersöker mig igen så är jag inte öppen mer än 4 cm. Jag blir ledsen och undrar varför inget händer!
De beslutar att öka på droppet ytterligare och när klockan är 11.30 så börjar jag andas lustgas. När klockan är 13.00 tar man hål på hinnorna och sätter en skalpelektrod på barnet för att kunna registrera hjärtljuden bättre. De missar att fästa elektroden första gången och måste göra om det, det gör vansinnigt ont och värkarna är jättestarka nu. Nu är jag öppen 6-7 cm. De ökar på droppet ytterligare och höjer styrkan på lustgasen.
När klockan är 13.35 börjar jag få krystvärkar. Jag är övertygad om att jag ska dö och ber Henrik säja till dem att jag inte vill mer… jag vill bara åka hem! Andas som vansinnig i lustgasmasken och för varje andetag som jag drar in så skriker jag ut luften. Koncentrationen på att andas är som bortblåst. Henrik tittar mig hela tiden i ögonen och säjer ”andas Camilla andas”. Efter tio minuters krystvärkar som känns som hundra år så föds äntligen vårt lilla barn.
Det är alldeles tyst i förlossningsrummet och barnmorskan larmar. Barnet har mekonium i näsa och svalg och är ganska blå. De suger rent och tillslut får jag upp vårt barn på bröstet. Det är en liten flicka! Vi gråter och tror inte att det är sant! Det är en sån underbar känsla att se sitt barn för första gången! Hon är lite kall och vi värmer henne med våra kroppar. Torr är hon också, eftersom jag gått 10 dagar över tiden så finns det inte en gnutta fosterfett på den lilla kroppen. Men ack så vacker hon är vårt barn!
Vår lilla tös väger 3740 gram och är 49 cm lång. Hon ska heta Tova!
Tweet
Tidigare kommentarer/betyg
Klockan 03.50 kommer vi in till förlossningen och vi får ett förlossningsrum. En barnmorska undersöker mig och konstaterar att jag är öppen 3 cm. Inte mycket men tillräckligt för att bli inskriven och inte hemskickad! Jag får lägga mig i ett varmt och skönt bad men blir bara trött och värkarna kommer glesare.
Klockan 07.00 får vi lite frukost. Jag är trött, jag har varit vaken i över ett dygn nu. Bebisens hjärtljud ligger runt 160 slag/minut och är lite för högt så en läkare kommer och tittar till mig. Hon säjer att de ska sätta värkstimulerade dropp för att få lite fart på det hela. Värkarna kommer ganska så snart igång och kommer med ca 2-3 minuters mellanrum men när de undersöker mig igen så är jag inte öppen mer än 4 cm. Jag blir ledsen och undrar varför inget händer!
De beslutar att öka på droppet ytterligare och när klockan är 11.30 så börjar jag andas lustgas. När klockan är 13.00 tar man hål på hinnorna och sätter en skalpelektrod på barnet för att kunna registrera hjärtljuden bättre. De missar att fästa elektroden första gången och måste göra om det, det gör vansinnigt ont och värkarna är jättestarka nu. Nu är jag öppen 6-7 cm. De ökar på droppet ytterligare och höjer styrkan på lustgasen.
När klockan är 13.35 börjar jag få krystvärkar. Jag är övertygad om att jag ska dö och ber Henrik säja till dem att jag inte vill mer… jag vill bara åka hem! Andas som vansinnig i lustgasmasken och för varje andetag som jag drar in så skriker jag ut luften. Koncentrationen på att andas är som bortblåst. Henrik tittar mig hela tiden i ögonen och säjer ”andas Camilla andas”. Efter tio minuters krystvärkar som känns som hundra år så föds äntligen vårt lilla barn.
Det är alldeles tyst i förlossningsrummet och barnmorskan larmar. Barnet har mekonium i näsa och svalg och är ganska blå. De suger rent och tillslut får jag upp vårt barn på bröstet. Det är en liten flicka! Vi gråter och tror inte att det är sant! Det är en sån underbar känsla att se sitt barn för första gången! Hon är lite kall och vi värmer henne med våra kroppar. Torr är hon också, eftersom jag gått 10 dagar över tiden så finns det inte en gnutta fosterfett på den lilla kroppen. Men ack så vacker hon är vårt barn!
Vår lilla tös väger 3740 gram och är 49 cm lång. Hon ska heta Tova!
|
Skrivet av: Milla f Född -73. Sambo. Två barn, Casper 020723 & Tova 040525. Bor i villa. Två katter. Jobbar med datasupport. Åker skoter & skidor. Läser böcker. Älskar mina barn över allt annat:) |
Tweet
Tidigare kommentarer/betyg
2005-10-17 22:52
Betyg: 5
grattis till Tova o tack för en trevlig läsning:)
Betyg: 5
grattis till Tova o tack för en trevlig läsning:)
2004-08-25 15:52
Betyg: 5
Fint berättat! :)
Betyg: 5
Fint berättat! :)
2004-08-18 23:49
Betyg: 5
Fint namn...så heter min tjej med *ler*. Tycker faktiskt hon liknade henne med då hon var lika liten.
Funderar på och starta en Tova klubb....en hemsida för bara Tovor :-)...hör av dig. Kunde ju varit kul...eller vad säger du?
Betyg: 5
Fint namn...så heter min tjej med *ler*. Tycker faktiskt hon liknade henne med då hon var lika liten.
Funderar på och starta en Tova klubb....en hemsida för bara Tovor :-)...hör av dig. Kunde ju varit kul...eller vad säger du?
Publicerad: 2004-08-18
Ännu mer i 'Förlossningsberättelser'
» Tunnelbana till förlossningen
» Vi klarade det tillsammans
» Med Inez ut i solskenet
» Glädjen att få hålla sonen överskuggade allt
» Vaddå, är det dax? tänkte jag
» Tvillingar med känsla för dramatik!
» Lilla Familjen Blom blir fyra
» När Tuva föddes - en förlossning med eklampsi och katastrofsnitt
» Värkarna startade precis efter tolvslaget
» Den luriga trean
» När Valdemar föddes 7/3-2006
» Wilgot var nära att födas i ambulansen...
» När Kalle kom till världen
» Walthers födelse den 3:e december 2005
» När lilla Maina föddes 1988
» När Finn kom till världen
» Ellen föddes med katastrofsnitt och var allvarligt sjuk
» Emilia och Elina
» Johans förlossningsberättelse
» Nu är han äntligen kommen, vår son!
