Barnsidan - När Alma kom ut
Meny

Förlossningsberättelser > När Alma kom ut

När Alma kom ut

Publicerad: 2012-01-04

Det hela började med att vattnet gick på måndagskvällen, när det var fullmåne. Den kvällen åkte vi in, blev hemskickade, åkte in på tisdag igen, blev hemskickade, åkte in på onsdag, blev hemskickade, men dock lovade att få komma in torsdag morgon för igångsättning om det inte hade satt igång innan dess. På onsdagskvällen kände jag av lite värkar, så jag fick skjuts in till BB där jag fick en sovdos och en säng, så natten mot torsdag tillbringade jag på BB, dock utan bebis.

Så på torsdag morgon var det äntligen dags, vi kom in till förlossningen vi 8-tiden, dom körde en ctg-kurva och gjorde en inre undersökning där det konstaterades att jag var öppen max 2 cm, så gel sattes ca 9.30. Efter det gick vi ut på en promenad runt sjukhuset och jag började känna av lite mer sammandragningar, dock inte särskilt jobbiga. 15.30 gjordes nästa undersökning, då var jag 5 cm öppen och enligt bm så skulle det gå ganska fort nu eftersom dom sista 5 cm går snabbast. Värkarna började kännas lite mer nu, jag var tvungen att andas genom dom. Jag låg omväxlande i sängen och annars gick jag fram och tillbaka i korridoren för att skynda på litegrann. 17.00 åkte Miika hem till min mamma för att äta middag och i samband med det så bosatte jag mig i duschen ca 1 timme, det var underbart skönt att spola varmvatten på magen och jag satt där i duschen på en stol och lyckades nog till och med slumra till mellan värkarna.

När Miika kom tillbaka gjordes en till undersökning, jag var fortfarande bara öppen 5 cm, då blev jag lite less, eftersom värkarna nu var ganska jobbiga. Vid 8-tiden hoppade jag i badet och efter ca en timme där blev värkarna riktigt jobbiga att hantera, så jag klev ur badet och begav mig till rummet igen för att kunna använda lustgasen. Lustgasen fungerade jättebra, jag lärde mig snabbt tekniken. Ungefär här någonstans försvann min tidsuppfattning, eftersom det började göra så ont, jag bad om EDA till sist eftersom jag trodde att jag inte hade öppnat mig något, men innan EDA:n blev lagd så gjordes en till undersökning och då var jag helt öppen, det vara bara en kant kvar som barnmorskan försökte lirka över huvudet på bebisen vilket gjorde förbannat ont, jag vrålade in i lustgasmasken. Bebisens huvud var dock fortfarande väldigt högt uppe, så barnmorskan tyckte jag skulle prova stå upp för att tyngdkraften skulle hjälpa till. Jag hade vid det här laget ordentliga krystvärkar och skrek vid varje värk. Jag växlade mellan sängläge och stående hur länge som helst och ont som fan gjorde det, till sist sa jag till barnmorskan att dom måste lägga sugklocka för bebisen kommer inte ut annars, sagt och gjort, in kommer förlossningsläkaren, känner i mig och säger att det går inte, bebisens huvud är för högt uppe.

Här någonstans (tror jag, jag var ganska väck) blev det lite kris eftersom bebisen började må dåligt, jag vet i alla fall att barnmorskan lade en bäckenbottenbedövning (det kändes) förlossningsläkaren lyckades sätta fast sugklockan (det gjorde jävligt ont) och alla skrek åt mig att krysta, vid varje krystvärk fick jag spya i halsen, skitlätt att koncentrera sig på krystningen då.

Efter ett tag släpper tydligen sugklockan, så förlossningsläkaren klipper upp mig och lirkar dit en tång istället och till sist, kl 02.12 natten mot fredag 21/2 kommer Alma ut och skriker gör hon. När barnmorskan ska lägga upp henne på min mage upptäcker dom att navelsträngen är jättekort, så dom får klippa av den snabbt (det fick inte Miika göra, lite synd) och min lilla tjej får ju inte i sig det blod hon ska ha från moderkakan pga detta, så hon var lite blek och ganska så medtagen. Barnläkaren skyndar iväg med henne medans jag blir sydd (runt 20 stygn). Efter kanske 10 minuter kommer Alma tillbaka och Miika får hålla henne, jag tittar och ser världens sötaste lilla tjej med massor av mörkt hår och en underbar liten pussmun, sedan får jag upp henne på magen i 5 minuter innan hon förs bort till barnintensiven, avd. 56, igen.

Vi får in matbrickan och efter tjat från både Miika och barnmorskan så äter jag 2 mackor, efter det försöker vi sova någon timme innan vi får gå till 56:an och titta på Alma som ligger och sover i en plastbalja. Sen blir jag inlagd på BB och vi sover typ 3 timmar innan en sköterska kommer in med Alma till oss.

Lilltjejen var inte bara lite blek pga den hastiga avnavlingen, utan hade även en jättesvulst på huvudet av sugklockan, det var så synd om henne, stackars liten.

Nu är hon en stor tjej, 2 månader idag på långfredagen och det känns som att hon alltid har funnit med oss…

Skrivet av: Kristina Sjölund



Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.

         



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet sextiofyra med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
loppan05 (2005-10-19 13:50)
Betyg: 5
stackars liten, hon fick visst en jobbig start i livet..men det är ju för väl att allt gick så bra ändå
Kristina Sjölund (2003-04-25 18:33)
Betyg: 5


Vi finns på Instagram och Facebook

Följ oss på Instagram Följ oss på Facebook