Alfan blev en Filippa
05.20 är vi så på DS (tack för att det fanns plats!) men jag var helt säker på att bli hemskickad igen så när CTG'n kopplades på kunde jag knappt tro att värkarna (fortfarande helt kontrollerbara) varit så effektiva och starka. Inre undersökning gjordes - öppen 5cm!! Det var hemskt att behöva sitta med CTG'n på, ville vara uppe och röra mig, TNS'en och andningen hjälpte mig igenom i alla fall. Nu börjar jag titta mig runt i rummet, inser att just här ska vårt barn födas! Det regnar utanför, grått men det gör inget. Dags för BM-byte, nya BM verkar trevlig, hon heter Tapper i efternamn, det gillar jag. Hon berättar att jag kan få både epidural och prova lustgas, men jag känner att jag ändå har bra kontroll. Säger också att jag i möjligaste mån vill vara utan epidural, om det inte blir alltför utdraget så att jag är dödstrött. Hon bara ler och säger att det är bra att dom vet det (i efterhand har jag fattat att hon nog förstod att denna förlossning inte alls skulle bli långdragen :). Jag mår lite illa och känner mig frusen, säger att jag vill bada och BM går iväg för att tappa upp ett bad. Jag spyr och har frossa - nu känns allt ganska jobbigt och jag hinner undra varför jag sa det där om epiduralen. Men badet var verkligen UNDERBART! Tyvärr blev det inte långvarigt, efter ca 3 värkar känner jag att jag måste krysta, en mäktig känsla men jag fattar direkt att det är krystvärkar. BM säger att jag måste stiga upp... :(
Tillbaka på rummet, en till undersökning. Är nu 08.15 öppen fullt, vattnet har tydligen gått i badkaret, men det fattar jag inte förrän jag läser journalen efteråt. BM säger att eftersom det hittills gått relativt fort så kan nedsjunkningsfasen ta tid. Vi fäller upp förlossningsängen så att jag kan stå och hänga över sängänden i knästående ställning. BM frågar om jag känt att vattnet gått, och jag missförstår henne och tror att vattnet gick just då, och blir lite förvånad över att det inte kändes. Känner att jag har bra kontroll på värkarna, BM föreslår att jag provar lustgas - klart att jag måste prova. :) Mår illa och blir jätteyr, tappar kollen på värken och BM skruvar ner från 70/30 till 50/50 och nu funkar det bra. 09.05 får jag tillstånd av BM att krysta. Skönt att slippa hålla emot, krystar "oforcerat" enligt journalen. BM säger att jag är duktig, att jag gör allt precis rätt ("hur skulle man annars göra??" frågar jag dumt och aningens irriterad). Jag andas i masken och VRÅLAR mig igen krystningarna (hade ont i halsen flera dagar efteråt :).
BM säger efter ett tag att hon ser att vårt barn har lite hår, mörkt. Jag blir alldeles "till mig", kanske är det först nu som jag fattar att vårt barn snart är hos oss. 09.51 föds lilla Filippa med navelsträngen ett varv löst runt halsen. Jag behöver inte se efter, jag VET att Alfan är en Filippa. Hon andas och skriker direkt, Apgar 9 efter 1 minut och 10 efter 5 och 10. Hon vägde 3665g och var 50cm lång. Moderkakan kommer efter 30 minuter och då kändes det verkligen att det var över. Jag blödde inte så mycket, en del inre bristningar dock, som efter m y c k e t bedövning syddes med totalt 4 stygn. Det var det värsta under hela förlossningen.
Sammanfattningsvis kan jag säga att min förlossning verkligen blev något helt annat än jag föreställt mig - i positiv bemärkelse. Främst kunde jag inte föreställa mig att det kunde gå så fort och att smärtan var uthärdlig och inte alls svår att kontrollera. Barnmorskan berömde mig efteråt och sa att hon tyckte att jag jobbat otroligt bra, varit avslappnad, kontrollerad och målmedveten och verkligen vågat lyssna på min kropp så att vi jobbade bra ihop. "Ovanligt för en förstagångsföderska" sa hon. Hon sa också skulle "ta det med mig" och vara stolt över det. (och gissa om jag är :) Thomas var också ett stort stöd, trots att han själv säger sig mest känt sig ivägen...
|
Skrivet av: Mia Althoff Född 1972, bor i villa med man och tre barn; Filippa -00, Felix -02 och Fredrika -07. Jag jobbar med webbutveckling på Mainloop och driver barnsidan.se på fritiden. |
Tweet
Tidigare kommentarer/betyg
Betyg: 5
du får det ju faktiskt att låta jättelätt det där med att föda barn:)
Publicerad: 2000-07-17
Ännu mer i 'Förlossningsberättelser'
» Tunnelbana till förlossningen
» Vi klarade det tillsammans
» Med Inez ut i solskenet
» Glädjen att få hålla sonen överskuggade allt
» Vaddå, är det dax? tänkte jag
» Tvillingar med känsla för dramatik!
» Lilla Familjen Blom blir fyra
» När Tuva föddes - en förlossning med eklampsi och katastrofsnitt
» Värkarna startade precis efter tolvslaget
» Den luriga trean
» När Valdemar föddes 7/3-2006
» Wilgot var nära att födas i ambulansen...
» När Kalle kom till världen
» Walthers födelse den 3:e december 2005
» När lilla Maina föddes 1988
» När Finn kom till världen
» Ellen föddes med katastrofsnitt och var allvarligt sjuk
» Emilia och Elina
» Johans förlossningsberättelse
» Nu är han äntligen kommen, vår son!
