Var kom hon ifrån och tänker hon stanna?
Publicerad: 2004-05-19
Gick nyss förbi hallspegeln och fick en känsla av att någon annan fanns i huset. Backade långsamt tillbaka, liksom smög mot spegelns glas. Ja, det fanns en annan kvinna i mitt hus. Jag lutade mig mot ramen för att se lite bättre. Plötsligt insåg jag att hon kändes bekant. Den kvinnan hade jag absolut mött förut. Och så, insåg jag vem hon var, men herregud vad hon hade förändrats...
Runt de blå ögonen kunde man ana små rynkor,kråksparkar som faktiskt syntes rejält när hon dessutom rynkade näsan mot sin egen spegelbild.
Hennes , förr guldblondslingade, hår var annorlunda. Mycket längre och inte alls så välfriserat och omhändertaget som sist vi sågs. Hon som alltid var så innerligt noga med sitt utseende. Hon drog, med uppgiven min, sin hand genom håret, men fastnade i en tova.
Hennes klädval uppfattade jag också som helt förändrat. Plyschbyxor med en udda träningsjacka matchande till byxan. Och var det inte en fläck på den högra axeln? Underligt att hon inte märkt något.
Jag funderade en stund över om jag skulle nämna något om hennes, åtminstone för ögat, uppenbara förändring. Skulle hon ta illa upp. Jösses, hon måste ha åldrats tio år sedan jag sist såg henne. Hon verkade inte ha upptäckt mig och att jag noggrannt iakttog henne. Plötsligt hade jag bestämt mig för inte säga något och dessutom vaknade sonen med gny i rösten. När jag vände mig från spegeln och min spegelbild gjorde detsamma insåg jag...
...det är ju jag som är kvinnan.
Kvinnan med skrattrynkor som påminner om alla gånger jag skrattat mig kissnödig. Kvinnan med långt hår i behov av klippning som blir riktigt snyggt när man snor ihop det löst i nacken. Kvinnan som gått över 30-strecket och därmed lagt alla 20-års måsten bakom sig och därför inte behöver vara tip top jämnt, räcker med presentabel. Kvinnan som fött en underbar son som lagt en medalj på hennes axel, bara för att hon är hans mamma.
Ska nog gå tillbaka till hallspegeln och titta om det finns mer att upptäcka! Måste dessutom lära känna kvinnan i spegeln lite bättre så att jag känner igen henne nästa gång vi ses. Visst blir jag äldre och visst syns det...men jag har förbaskat kul på vägen!
Skrivet av: Anneli Karlsson
Mälardalsbo med kreativ hjärna som lätt blir uttråkad. Älskar det skriva ordet, och att skriva det! Tycker att humor är förlösande, men kan ibland bli för ironisk, måste passa mig!
Mamma till busfrö född i slutet av 2003.
Gillar skarpt mode, inredning, matlagning och allsköns skapande.
Lämna gärna en kommentar!
Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.
Tidigare kommentarer/betyg
Pernilla Lagerquist (
2004-09-22 20:07)
Betyg: 5
Kul att läsa om andra som ser sig själv som jag gör
Krickeline (
2004-06-04 14:07)
Betyg: 5
Vilken rolig krönika! Skön inställning till livet och sig själv...
Madeleine Boström (
2004-05-21 00:48)
Betyg: 5
Oh så bra!!!
Rolig, tänkvärd och med hög igenkänningsfaktor.
Annica Bark (
2004-05-20 13:47)
Betyg: 5
Du skriver precis så som man känner. Helt underbar krönika.
Barnsidan (
2004-05-19 00:30)
Betyg: 5
Det här gillar jag - det tilltalade mig på något sätt. Tack för en lysande krönika!
