Vänta och föda många barn
Publicerad: 2003-06-26
En öppenhjärtlig berättelse om livet som mamma till fem barn. Du kan läsa om hur graviditeterna och förlossningarna varit och även om gemene mans tankar och funderingar kring att ha många barn.
Ja fast vad är egentligen många barn, var går gränsen? Jag tyckte att folk tittade lite snett på mig redan när jag fick mitt tredje barn. Jag fick kommentarer så som: "men har ni ingen tv?", "har ni ingen hobby?", "oj då, jo ja men det var ju skoj", eller, "men herre guuuud hur ska ni orka??"
"Trean" - Emmy | Ja hur ska vi orka? Det som jag var mest orolig över var hur vi skulle orka höra folks, ibland syrliga, kommentarer om vår växande barnaskara. När jag sen testade positivt med fyran och slutligen femman så tog lång tid innan jag berättade det för någon, särskilt med femman. För med fyran så hade jag sagt ALDRIG i livet en till.
|
Så jag orkade inte ta alla kommentarer så tidigt, man är ju inte så stabil i psyket i början så för att slippa bli ovän med alla vänner och hela släkten så väntade jag. Det var nog inte förrän i vecka 20 något som släkt och vänner fick reda på det, tur magen inte växte lika snabbt som de gjort innan.
GraviditeternaEfter varje graviditet så har jag sagt aldrig mer, vill inte vara gravid en enda dag till! Om jag blir gravid så lås in mig och släng bort nyckeln! Jag ville att någon skulle ta något hårt och försöka banka vett i skallen på mig. För så dåligt som jag mått under mina fem graviditeter har jag inte mått vare sig innan eller efter.
Det har varit ett rent helvete rent ut sagt, jag har mått illa 24 tim/dygn med två av pojkarna, mindre med flickorna och ena pojken. Jag har haft uruselt blodvärde med alla vilket resulterat i att jag mått ännu sämre. Jag har aldrig i mitt liv varit så trött, orkeslös och slö som jag varit under mina graviditeter. Ok jag är lat, men detta är ju så man kan bli mörkrädd!
För att sen inte tala om alla andra krämpor som kommer och går i olika styrka och varaktighet. Halsbränna tex, vem uppfann det?? Var det något de uppfann för att tortera häxor med? Jag har haft svår halsbränna med två av mina fem och det var de som föddes med minst hår på huvudet. Annars så säger ju skrönor att har man mycket halsbränna har barnet mycket hår på huvudet när det föds. Hmm han som jag knappt hade någon halsbränna alls med han hade en mörk rejäl kalufs när han föddes. Så där sprack en teori, fler kommer.
Fler krämpor? Jo vi har ju de ”sagolika” foglossningarna... Vill inte tala om dom egentligen för de är en plåga och då hade jag det ändå lindrigt om man jämför med en del som verkligen har svåra problem med det. Men för mig räckte det och blev över. För jag kunde inte gå normalt, jag gick verkligen som en anka, jag kunde inte hitta en bekväm sovställning, jag kunde inte sitta, stå eller ligga utan att det gjorde ont. Men ok jag var ändå ”lyckligt” lottad för jag kunde röra mig någorlunda utan att behöva kryckor.
Men även om nu mina foglossningsproblem aldrig var av den grövsta sorten så var det tillräckligt för att dra ner på den där graviditetslyckan som många verkar gå runt i. Det har jag aldrig gjort i samma utsträckning som många andra gravida. Jag har mått för dåligt för att känna det där berömda ruset. Sen sägs det att en gravid kvinna skiner, var då? Har jag aldrig gjort, så fort jag sett mig själv i spegeln så har jag bara sett en blek och glåmig hålögd varelse, är det verkligen jag??
"Tvåan" - Marielle | Men okej det har inte bara varit pest att vänta mina underbara små barn, det finns inget som är så underbart som att känna av sitt barn första gången, att se magen växa och veta att man varit med att skapa den där lille inneboende som trängs i magen. Man var stolt när folk tittade på magen och nog såg de allt lite avundsjuka ut.
|
Lite mer ”teorier” som inte stämmer. Jo de säger ju att man på magens form kan se vad det är för kön på barnet, hmm gå inte på den lätte säger jag bara. Om det skulle stämma så skulle mina fem ha varit pojkar allihop. Sen har vi det berömda med hjärtljuden, där skulle de två äldsta varit pojkar och de tre yngsta ha varit flickor, nu blev det ju pojke/flicka och flicka/pojke/pojke, så två av fem var rätt. Den teorin kan vi också lägga åt sidan. :D
Kanske någon undrar hur det är rent psykiskt att ha väntat 5 barn, det är väl upp och ner där med. Med de två äldsta så var det väl inte så farligt, man bara följde med och tänkte väl inte så mycket på allt som kunde hända. Men när jag sen väntade de tre minsta så hade jag tillgång till Internet och även gått genom två missfall så jag var mer nervös över att något skulle hända både under graviditeten och under förlossningen. Man läste så mycket på Internet om par som förlorat sina barn innan de föddes eller under förlossningen eller bara dagar efter.
Kombinationen av att själv fått missfall och allt man hörde och läste gjorde att man inte kunde koppla av på samma sätt som med de två äldsta. Rörde inte barnet sig så mycket en dag så trodde man att det var fel, rörde den sig mycket så var det också fel. Oj nu tror väl alla att jag var ett nervvrak innan förlossningarna satte igång, inte alls, men man tänkte mer och man var nog lite mer vaksam på allt som inte var ”normalt”
| Men summan av mina 5 graviditeter är ändå att mina besvär kommit tidigare och tidigare och att de har varit av olika styrka, nu sist så var det rätt ok med tex foglossningarna i slutet, men då sa ryggen ifrån och jag kunde bara ligga den sista tiden. Att sitta eller stå var dödsdömt. | 
"Ettan" - Michael |
Mina magar har innehållit både pojkar och flickor och hjärtljuden har varit huller om buller där med.
Sen kan jag ärligt säga att jag inte är den som älskar att vara gravid, ser det kanske mest som en ”transportsträcka” till något underbart, nämligen förlossningen.
FörlossningarnaJa så ska de små liven då äntligen födas och det är något jag sett fram emot varenda gång jag varit gravid. Det är en så härlig kick att föda barn! Man är en urkvinna som klarar allt! Man står i centrum under hela resan och alla tycker att man är så enormt duktig, kan vara skönt att höra det när det i flera månader bara handlat om magen. Fast höjdpunkten är ju ändå betalningen för allt slit, både under graviditeten och sen då under förlossningen, BEBBEN!
"Fyran - Edvin | När man känner barnet glida ur en och man får den kladdige lille saken på magen så finner lyckan inga ord, man är hög av adrenalin och nu även av kärlek. Detta är något som jag känt varje gång så det är inget man bara känner med första, det är samma härliga känslor var enda gång.
|
Jag har haft fem väldigt lätta förlossningar, även om jag själv tyckte att första var väldigt jobbig och seg så var den ändå väldigt lätt och snabb för att vara första gången. Detta har gjort att jag inte känt något behov av någon starkare smärtlindring, det har liksom inte varit rätt tillfälle och sen så har jag gett mig den på att klara alla utan någon inblandning av allt för mycket kemikalier. Har haft lustgas, kvaddlar (en halv dos) och tyvärr bäckenbedövning i slutet med ettan och tvåan. Varför jag fick det vet jag inte, det var inget jag bad om. Med trean, fyran och femman har jag inte haft något alls, inte ens lite lustgas. De förlossningarna är de som gått bäst, hade inte alls de problemen med krystandet som jag hade med de två äldsta, där det var lite jobbigare att känna de rätta krystimpulserna, tror det berodde på bäckenbedövningen som lades sent och MOT min vilja.
Blir då en förlossning lättare och lättare för varje barn? Ja för mig har det definitivt blivit det, i motsats till graviditeterna, tack för det. Smärtan har väl blivit mindre och mindre, förutom med trean, då var det nästan som med ettan, men den gick så fort så det räknar jag inte. Alla mina förlossningar har gått fortare och fortare för varje barn, började med drygt 11 timmar och slutade med 1½ timme. Den sista tyckte jag nästan gick lite väl snabbt. Jag hann inte med och jag kände det som om jag inte hann förbereda mig riktigt. Känslan att jag inte hann förbereda mig förstärktes även av att han kom tre veckor för tidigt.
Ja just det ja, alla säger ju att man går över tiden med första barnet, gör man inte alls! Min förstfödde kom 8 dagar innan dagen D och sen kom tvåan 13 dagar innan. Tjoho tänkte jag i min enfald när det var dags för trean, denna kommer innan denna med. Tji fick jag, hon kom precis på dagen, trots att alla som jag kom i kontakt med under min graviditet sa att eftersom de två andra kom innan och eftersom jag hade så mycket förvärkar så skulle hon också komma innan. Ska aldrig mer lita på en läkare. ;)
När sen fyran skulle komma så var det samma sak där, de pratade och jag lyssnade, att man inte lär sig! Jag hade även nu förvärkar (tidiga) och då sa bm och läkare, den kommer innan, tjoho sa jag då. Ja man är inte vid sina sinnens fulla bruk när man är gravid, det har jag verkligen fått erfara. Fyran kom nämligen tre dagar ÖVER tiden! Men åååååååh så jobbigt det var de tre dagarna var, inte så mycket nu när jag fått lite distans till det. Men då när BF seglat förbi för tre dagar sedan kändes de degarna som tre månader!
När det sen var dags för femman så hade jag lärt mig den hårda vägen att INTE lyssna utan vara realistisk. När då min bm sa, vid det som kom att bli näst sista besöket, ”bebisen kommer nog inom 14 dagar” då skakade jag det bara av mig och låtsades som jag inget hört. När han sen kom 13 dagar efter det så blev jag faktiskt liiite förvånad - någon som hade rätt!
När sen förlossningarna satt igång har jag bara varit lyrisk och sett framemot det med spänning. Nja kanske inte alla 5 gånger, nu sist så var det så mycket som gjorde att jag kände mig orolig och nervös inför förlossningen, men bara till dess att vi kom in och jag träffade ”min” barnmorska.
Jag tycker inte att det gör så jätteont att föda barn. Visst det gör ont, men ändå inte alls så som man hade befarat att det skulle göra. Jag trodde man skulle dö på kuppen, att man skulle behöva all smärtlindring som fanns att få och att man säkerligen skulle få psykiska men för livet. Men det gör inte så ont, bara nästan, men man kommer över det och tur är väl det för annars hade jag bara haft ett barn.
Summering
"Femman" - Emil | Att vänta barn har inte varit någon höjdare för mig, jag blir lätt rastlös och har haft för mycket krångel för att jag ska kunna njuta fullt ut av att vara gravid. Det har haft sina ljusa stunder, men inte mer. Speciella är de gånger man har sett barnen på ultraljud första gången, när man känt de små liven växa och bli större och när man känt dem röra på sig och när man sett sina små "aliens" röra på sig när man ligger och gottar sig i badet. |
De stunderna väger upp de jobbiga rätt bra, men helt bra har det aldrig varit för mig.
Jag har fött mina barn i två olika städer, dels Helsingborg och dels Göteborg. Skillnaden var väl inte så jättestor eftersom jag födde barn på Mölndals lasarett. Men jag var mer nervös att bli ivägskickad i Göteborg än i Helsingborg. Det var väl lite stressigare i Göteborg på BB avdelningen, men inte så det störde. Jjag födde trean och fyran där och då behövde man inte 24 timmars hjälp från personalen. Föda barn är mer min melodi, skulle kunna föda 1 om året om det inte vore för att man ska vara gravid först och att man sen givetvis ska kunna ta hand om alla barn. ;)
När det gäller smärtlindring så kan jag säga, lite hugat, att jag är stolt att jag klarade de två första förlossningarna med så pass lite smärtlindring som jag hade då och att jag klarade det helt utan med de tre sista. Jag vet, man ska inte vara sån men jag tittar för den delen inte snett på de som tagit allt som finns att uppbringa på förlossningen. Jag vet ju verkligen att det gör ont att föda barn och att man kan behöva smärtlindring om man har en lång och seg förlossning. Men jag brukar ändå ge blivande förstföderskor rådet att se hur det går, lyssna på kroppen och känn efter om man kanske kan klara det med endast lustgas. Blir det sen för överjävligt så kämpa inte på i tron att ni klarar er utan nåt, be er barnmorska om råd i så fall, hon kan ju på något ungefär tala om för dig hur lång tid det är kvar och på så sätt så kan ni komma fram till vad som är bäst just för stunden. Se det inte heller som ett nederlag om ni bestämt er för att inte ta något och att det sen blir precis tvärtom, man behöver ibland vila och hämta krafter och det kan man göra genom att få tex epidural.
Här har vi barnen
http://www.hemmet.org
Skrivet av: Annica Bark
Jag är en glad 7-barns mamma som bor i Skåne.
Jag är väldigt intresserad av datorer och då i huvudsak web och grafik. Andra intressen är djur och natur, foto, träffa vänner mm.
Jag har en del egna forum, kanske du hittar nåt av intresse?
http://bocker.egetforum.se http://foton.egetforum.se http://tvserier.egetforum.se http://storafamiljer.forumportal.se http://tvillingar.forum24.se http://pysselopapp.egetforum.se
Lämna gärna en kommentar!
Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.
Tidigare kommentarer/betyg
Lisa (2009-04-22 13:14)
Betyg: 5
Hej och tack för en väldigt fin liten uppsats. Jag är lite rädd för förlossningen men din berättelse stärker mig. Tack!
Sirpa (
2003-12-14 22:28)
Betyg: 4
Halloj!
Tackar för en bra läsning..jag känner lite igen mig i din berättelse..
Jag har också 5 barn..1,2,4,8 och 20 år..två åringen föddes med hjärtfelet AV.commune och har Downs syndrom..är ensam med alla vildingar och det går bra.
Ha det så bra!/Sirpa
Milla f (
2003-06-27 20:48)
Betyg: 5
Tack för rolig läsning och jag tycker att det verkar härligt med så många barn!! *kram* Camilla med Casper 020723
