Savannah 23/4 -02
Publicerad: 2012-01-04
Måndag den 22/4 2002:
När jag vaknade idag så kändes det lite konstigt i kroppen. Framåt eftermiddagen började jag känna lite molande mensvärk i magen, som efter hand kom lite mer regelbundet. Framåt kvällen tänkte jag att det nog var något på G.
Tisdag den 23/4 2002:
Klockan ett på natten vaknade jag av att jag hade så ont. Så jag gick upp och tog ett bad för att se om det hjälpte. Men värkarna blev bara mer intensiva.
Vid tretiden på natten stod jag inte ut längre utan ringde förlossningen på Helsingborgs Lasarett och berättade att jag har värkar med 4 minuters mellanrum. De tyckte att jag skulle komma in så kunde de ta en koll på mig. Jag väckte Johan och ringde till min syrra som skulle vara barnvakt.
Klockan 3,45 så var jag inne på förlossningen, det visar sig att jag är öppen 2-3 cm, och har värkar med 3 minuters mellanrum, så jag blir inskriven.
Vi visas in på ett förlossningsrum där jag får byta om till de underbara sjukhuskläderna.
07,30: Har tätare värkar men de är korta. Har fått en ny vän som heter lustgas...Barnmorskan kollar hur mycket jag har öppnat mig, men det har inte öppnat sig mer sedan jag blev inskriven. Då tyckte jag att allt kändes hopplöst. Ber om bedövning och det fick bli en petidinspruta.
09,30: Nu så kollar de mig igen för att se hur mycket jag har öppnat mig och det var en ynka cm...min mamma har också kommit nu och försöker peppa mig. Allt känns hopplöst! De tycker att jag har en väldigt stor mage så de bestämmer sig för att kolla med ultraljud om det är mycket fostervatten. Allt ser bra ut. Vi snackar med en narkosläkare om att jag ska få epidural, men kommer fram till att det vill de inte ge mig pga att förra förlossningen så kunde de inte sätta den på mig + att jag har gått på Trombyl fram tills den 22/4.
Jag är uppe och går lite med ett gåbord. Jag slutade att röka i samband med att jag fick reda på att vi skulle ha barn, men nu tog jag en cigg. Snacka om att bli yr i huvudet... Det räckte med fyra bloss.
11,30: När de skulle kolla hur mycket jag hade öppnat mig så gick vattnet och det var inte lite!!! Då hade jag öppnat mig 5 cm. De sätter nu skalpelelektrod på bebisens huvud. Jag fortsätter att vara bästa kompis med lustgasen...
12,00: Nu har jag riktigt ont, känner att det går inte alls framåt. Blir arg och skriker att jag står inte ut. Tycker inte att jag får något gehör, ber dem att ta ungen med kejsarsnitt bara den kommer ut någon gång! De tar kontakt med en annan narkosläkare som kommer och kl 13,15 lyckas han på tredje försöket att lägga den! Gud så skönt när den äntligen började verka! Värkarna blir svaga och de får sätta värkstimulerande dropp. Nu kan jag äntligen få vila lite.
Johan är riktigt duktig och ett underbart stöd för mig.
14,45: Påfyllning av EDA, fortfarande bara öppen 5 cm. Tycker inte att det är så jobbigt nu, bedövningen hjälper riktigt bra. Både jag och Johan passar på att vila.
16,20: De höjer droppets hastighet för de tycker att det går trögt. Öppen 6 cm. Bebisen har vänt huvudet lite så stora fontanellen ligger snett "kl 11" som de sa... De tillkallar doktorn som upptäcker samma sak. Det är därför det är så segt.
17,00: Nu känner jag att det börjar trycka på, känner mig illamående och spyr i mängder.
17,30: Känner att jag behöver krysta, vad underbart! Sköterskorna hjälper till, en lägger sig på min mage och trycker på. Fy vad jobbigt, hon som hänger på magen är tung...
17,52: ÄNTLIGEN!!! Ut kom en underbar liten flicka! 4325 g och 51 cm lång!
Sammanfattning av denna förlossningen är fy f-n! Det var jobbigt och många gånger gav jag upp hoppet om att det skulle komma ut något barn över huvud taget. Jag tyckte inte att den ena sköterskan lyssnade på det jag sa, men allt ordnade ju sig till slut. Jag måste lovorda EDA, det var det bästa de kunde ge mig! Har inte haft några problem av den efteråt. Jag hade förväntat mig att denna förlossningen skulle gå fortare än min första som tog 5 timmar så detta blev inte alls som jag trott!
