Marcus
Publicerad: 2004-10-04
Strax efter midnatt den 19 september börjar jag få regelbundna sammandragningar, ca 8 minuter mellan. Jag har svårt att sova på natten, och maken får ta hand om barnen hela dagen så att jag får försöka vila.
Framåt kvällen sitter jag och tar tiden på värkarna… de är ganska långa, över en minut, men fortfarande 8-10 minuter mellan dem.
Jag känner mig på något sätt ”öppen” och ringer förlossningen som säger att vi kan komma in och kolla upp det för säkerhets skull. Klockan 22.00 kommer vi in och jag får ligga med CTG i drygt en halvtimme. Kurvan visar att jag har långa värkar men långt mellan dem.
BM undersöker mig och konstaterar att cervix är utplånad, jag är öppen 4-5 cm och den är mjuk. Huvudet är strax ovanför spinae och hinnblåsan buktar. Vi får stanna kvar, men jag skickar hem maken för han måste ta ur linserna och ta med sig lite mat.
Jag vankar omkring på förlossningen, värkarna känns lite mer, men kommer inte tätare. Jag får en macka så jag slapp svälta ihjäl innan maken äntligen anlände med mat hemifrån.
Klockan 00:20 är det dags för en ny undersökning, och inget har ändrat sig. Jag får Alvedon, Dexofen och Zopiclon för att kunna sova en stund. Tyvärr funkar det inte (maken somnar dock *s*) och 01:45 undersöker BM mig igen. Jag är öppen 6 cm och BM tänjer i öppningen för att få fart på det hela. Efter ett tag känns värkarna mer och då testar jag lite lustgas.
Det händer dock inte så mycket. Klockan 02:38 beslutar vi oss för att ta hål på fosterhinnan, vilket BM gör med skalpelektroden som hon fäster i hjässan på barnet. BM sätter iv-nål på mig och ringer till narkosläkaren eftersom jag vill ha EDA eller spinal när det sätter igång.
Klockan 03:05 börjar det göra ont. Jag ryter till åt maken som sover i sängen bredvid att det gör ONT och att han ska hämta någon för jag vill ha EDA! Maken nästan ramlar ur sängen och fattar ingenting när BM och sköterska försöker få över mig till förlossningssängen (där maken sussade sött nyss). Det funkar dock inte eftersom värkarna inte hinner sluta innan nästa börjar.
Klockan 03:10 börjar jag krysta, EDA/spinal hinns såklart inte med så jag gastar att ”Det gör OOOOONT jag vill ha lustgas!!!” men BM tyckte att jag skulle andas in syrgas istället :-/
Klockan 03:24 kommer Marcus ut med navelsträngen runt halsen. Apgar 9-10-10. Han snuttar så intensivt på sina händer att han knappt vill titta åt bröstet :-)
Marcus vägde 4494 gram, var 52,5 cm lång och 37 cm i huvudomfång.
Skrivet av: Trillian L
Lämna gärna en kommentar!
Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.
Tidigare kommentarer/betyg
loppan05 (
2005-10-11 05:51)
Betyg: 5
grattis och tackar för att du ville dela med dig av din förlossning, är ju en väldigt intim o privat händelse annars, men tack åter igen..gör mig lugnare av att läsa alla berättelser..
Annica Bark (
2004-10-07 13:13)
Tack för du delade med dig av din förlossning. :D
Skönt att det gick så snabbt.
Grattis än en gång till Marcus.
