Korrition: vi har BÅDA rökt sista tiden. Men jag har haft ett visst motstånd till det- dom har inte ens smakat gott sista gångerna för jag bara suttit och funderat hur jag kan välja den här skiten framför min dotter. Grejen är att vi inte röker jämt. Kan gå ett par månader - jag har försökt lägga av helt. För ärligt talat - hur kan man vara så jävla puckad att skaffa barn och FORTSÄTTA RÖKA?? Vill man inte finnas där för dem? Rökte inget genom gravvan eller när jag ammade men tog upp det igen när hon var runt 2 år och så har kampen pågått sedan dess. Som längst har jag hållt upp 1 och 1halvt år.
Droppen kom som sagt igår morse när jag drabbades av insikten att jag försökte joina min sambo i det hela och vara typ positivt inställd till något jag hatar. Så det bara small och jag skrek och grät att det räcker nu! Det var en drabbande insikt att jag gjorde detta NU då jag aldrig föll i den fällan med dotterns pappa i hans drickande. Så ut åkte jävulspaketen och jag känner en enorm lättnad och livslust igen.
I HATE CIGG! Och för att citera en bästa vän: Jag vet ju bättre än så!
