Sitter på bussen med gullvipporna. (Det är min dotter och hennes bästa vän)
De sitter brevid varandra på ena sidan gången - jag sitter tvärsöver på andra. Hör hur de börjar fnittsa och viska och hur de säger till varandra att de vill inte ha banan i alla fall. mammaörat har snappat upp och jag vänder mig mot dem och svara att vi kan köpa äpplen i stället.
Nu halvkreverar de och min dotter säger:
-Vi har döpt kroppsdelar till frukter. Killarnas - och en menande blick mellan benen - är banaer.
- Ja , fyller bästa vännen i, och tjejernas bröst är meloner.
Var på min dotter får en uppenbarelse och SKRIKER i sitt AHAögonblick:
- MAMMA!! DU HAR JU STORA MELONER!!! (och betonade ordet DU!!)
Spridda skratt längre bak i bussen blandades med mitt eget.
Tja, jag kunde ju inte förneka utan höll lite hummande med.