Min lilla bebis har fått plats på förskolan. Hon kommer börja i januari. Det blir min sista dagisinskolning i det här livet. När jag tänkte på den dagen för ett år sen kände jag bara sorg. Min sista bebis ska aldrig få bli stor. Hon måste få vara min bebis i all evinnerlighet. Min lilla bebis ska väl aldrig börja på förskola?
Sen dess har det hänt så mycket mysiga, fina och underbara saker. Det har varit ett underbart år, vi har gjort så mycket skoj och varit så sammanflätade och tajta. Men nu har jag faktiskt fått nog och blev så glad när platserbjudandet dök upp i mejlboxen.
Jag längtar så mycket tillbaka till jobbet och alla roliga projekt som bara står och stampar nu för att jag inte har tid. Det funkar "sådär" att jobba med en ettåring hemma. Tio minuter här och där, mer tid får man inte förrän det är dags för nån brandutryckning av något slag.
Jippi, hon ska börja på dagis! Och jag får tänka klart mina tankar.
