Sidan är under ombyggnad, förvänta störningar...

Mia Althoff - på barnsidan

Gott och blandat. Debatt, tankar, prylar och inblick i mitt liv.

Barnkalas och inbjudningar

Det har varit ett himla hallå om en pappa som bjöd alla utom 2 till sonens kalas. Sonens lärare har anmält det hela till JO . Japp, ni läste rätt. Det är tydligen mobbning/diskriminering om man inte bjuder alla. Varför?

Som vuxen bjuder man ju sällan "alla". Man bjuder de man vill och de man känner blir en rolig mix. Man känner sig ju aldirg tvingad att bjuda de där ointressanta typerna eller de som är taskiga. Varför kan den principen inte gälla på dagis/skolan också? Bara för att man går på samma avdelning eller i samma klass så behöver man ju inte vara kompisar...

Jag har provat att bjuda alla barn. Det gör jag aldrig mer. Det var kaos för vuxna och barn. Mina öron ringde i två dagar efteråt och trots att vi hade hårdplanerat allt med lekar och ett körschema så spårade det ur ganska snart. Paketöppningen blev hemsk - hälften av paketen öppnade andra barn (!). Mot slutet satt några barn i varsitt hörn och var helt slut av allt oljud, alla kakor och all lek. Horror!

Nej tacka vet jag kalas med en handfull barn där man faktiskt hinner få nånslags kontakt med kalasdeltagarna. Det blir trevligt och man längtar inte alls efter att det ska ta slut. Om det kallas diskrimering så ja, då diskriminerar väl jag. 

(obs självklart delar man inte ut inbjudningar på dagis/skolan om inte alla är inbjudna) 

Inlagt 2008-07-01 00:22 | Läst 2000 ggr. | Permalink






(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet femtio med siffror i fältet här




Barnsidan tipsar

Vi tipsar om böcker för och om barn. Och bra, vanliga böcker.
» Catharina Ståhlgren: Nallehandboken
» Mårten Melin: Förvandlad
» Susan Haushart: Nedkopplad - En familj. Ett experiment. Ett liv utan teknik
» Anna Lind Lewin: Barnens bästa fest
» Adam Mansbach: Sov nu för fan
» Alla boktips
2001 - 2012 | pul | cookies | kontakta oss