Om och om igen kommer det upp i media att feminister anser att män har en kollektiv skuld (för ojämlikhet, för mäns våld mot kvinnor etc). Gång efter gång svarar feminister att det handlar om ansvar. Och här är mina funderingar kring ansvarsbördan ang jämlikhet:
Det är allas ansvar, mäns som kvinnors. Ingen kan avsvära sig ansvar så fort de har haft möjlighet att ta del av att vi inte lever i en jämställd värld, vilket ju omfattar alla vuxna i Sverige.
De som väljer att "inte se" tar inte ansvar och delar då skulden över att ojämlikheten består.
Och det är egentligen mycket enkelt (och samtidigt mycket svårt) för vad det handlar om är ju att hela tiden ställa sig frågan "behandlar jag A annorlunda än B eftersom A är kvinna och B är man?" och vice versa. Samma gäller vad man förväntar sig och vad man förutsätter.
Dessa enkla frågor fungerar då man diskuterar fördelningen av hemarbete, fördelning av föräldrarpenning, vid rekryteringar, vid arbetsmöten och presentationer, när en lärare bemöter elever etc etc, i princip överallt.
Det svåra är att se om och när man särbehandlar, t ex var ju personalen på förskolan Björntomten säker på att de behandlade barnen lika tills de såg sig själva på video, och jag tror att många skulle upptäcka detsamma om de blev filmade i sina möten med andra, vuxna som barn.
Sedan har de som har tolkningsföreträde och som tjänar mest på rådande situation ett större ansvar eftersom det ju (tyvärr) så ofta uppfattas som gnäll om det är de andra som protesterar. Men självklart ska även de agera oavsett om det uppfattas som gnälligt eller inte.
En liknelse kan vara rasism - antirasism. Jag anser att det är allas ansvar att protestera och agera mot rasism. Dvs protestera då man hör/ser att någon beter sig rasistiskt, och att vara uppmärksam på att man själv inte agerar rasistiskt. Som vitis anser jag att jag har ett extra ansvar i detta - och på samma sätt anser jag att män har ett extra ansvar att agera med avseende på ojämlikhet mellan könen.
Och sedan vore det en fördel om alla kunde se att det finns en mer "övergripande struktur" som vill inordna män och kvinnor i varsitt fack, men hellre någon som agerar jämlikt än någon som bara pratar om det;
Dvs hellre en man som ser att en kvinna inte får gehör för sina goda idéer på ett möte och talar om det än att han säger sig vara feminist och sedan går och utan att reflektera sätter lägre lön till kvinnor. Hellre en kvinna som inte ens funderar på ifall hon litar på sin man eller inte då han har hand om babyn än en kvinna som kallar sig feminist och sedan instruerar maken i hur han ska vara en god far. (Fast självklart ska makar, oavsett kön, kunna hjälpa och lära varandra saker - men med ömsesidig respekt. Respekt för den enes kunskaper, respekt för vad den andra vill veta.)
Kontentan - jag anser att det är allas ansvar att arbeta mot en jämlikare värld och skulden har de som reflekterat, eller oreflekterat, fortsätter att agera ojämlikt. Och med agera inkluderar jag både aktiv handling och passivt åskådande.
