Jag - en miljögangster
Publicerad: 2005-01-21
Jag fixar inte sopsorterandet...
Läser om rabaldret runt tidningsinsamlingen, som ska upphöra i portarna, och skänker en tacksam tanke till vår förtänksamma hyresvärd som både har ett rekorderligt grovsoprum och en sådan där holk på gården att stoppa tidningar i. Vi har m a o inte ställt tidningar i porten de senaste tio åren.
Men jag ska, trots risken för en skur av virtuella ruttna ägg, bekänna att jag aldrig i livet skulle få för mig att kånka iväg tidningarna längre sträckor än till grovsoprummet. Inte några andra sopor hellre för övrigt. Skulle värden inte ha soprummet och holk för glas och tidningar på gården skulle soporna gå i sopnedkastet.
Ska det sorteras sopor i storstan där folk inte gör som på landet: slänger in soporna i bilen och kör till tippen, då ska det sorteras hemma på gården! Även om jag haft en sorteringsstation på vägen till jobbet (vilket jag faktiskt inte har; jag skulle få gå en lång omväg) är jag alldeles för tankspridd för att dra med mig både sopor och väskan med grejor jag behöver under min dag. Förr eller senare skulle jag slänga fel bagage; det är en naturlag.
Fast egentligen vet jag inte ens hur man gör. Sorterar sopor alltså. Ja tidningar och glas fixar jag galant.; jag kan till och med skilja på färgat och ofärgat glas, men allt annat!
Minns hur jag en gång blev stående i grovsoprummet med en gammal trasig wellpappkartong och grunnade på om den borde räknas som metallskrot eller wellpapp. Den var ju full av gamla häftklamrar... Men det kanske var meningen att jag skulle pillat loss dem allihop?
Mammas kompost förorenar jag ständigt . Semestern på vårt kollektivland är ett ständigt uppläxande eftersom jag aldrig minns om äggskal ska gå i komposten eller inte. Och hur det var med kaffesump. Och bananskal.... För att inte tala om hushållspapper....
Och vid diskning av gamla mjölkpaket går definitivt min gräns. Om man är fem i familjen och inte har diskmaskin diskar man alldeles tillräckligt utan att man ska stå och svabba sopor också.
Kanske kan jag få en liten miljömedalj i alla fall för att vi inte har diskmaskin? Och så åker jag ju kommunalt till jobbet också! Det sista får mig för övrigt att önska att jag vore hindu eller buddhist, dvs att jag skulle kunna hoppas på att mitt tålamod med den kassa pendeltågstrafiken ska belönas i nästa liv. Så bristen på insikt i sopsorterandets betydelse som riskerar att göra mig till gråsugga i nästa liv skulle kunna kompenseras av bristen på diskmaskin så jag kan hoppas på en uppgradering till i vart fall en... tja. Svart Änka kanske?
Skrivet av: annika60
Lämna gärna en kommentar!
Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.
Tidigare kommentarer/betyg
Tilia (
2005-01-23 20:50)
Själv är jag oerhört stolt över att jag sorterar glas och papper samt har en öppen kompost i trädgården - mer kan ingen begära av en 3-barnsmor. (För övrigt bränner de rubbet i samma hög, det vet ju varenda människa).
