Ahhh, julefrid! Redan i november, när mörkret lägger sig över landet, börjar jag längta till jul. Det finns väl inget härligare än att njuta av ledigheten tillsammans med släkt och vänner, knäcka litet nötter, se barnens glädje över sina julklappar och äta julbord varje dag?
Problemet är bara att ta sig dit.
Jag tror att den främsta anledningen till att man njuter så av julefriden är att man då har lagt all stressen inför julen bakom sig. Varje år tänker jag att jag skall ha julklapparna klara innan november månad är slut. Det fungerar förstås inte. OK, men om jag åtminstone har idéerna, då? Slår aldrig fel, jag kommer inte på något tillräckligt bra till alla i god tid.
Sedan skall man dra fram julprydnaderna, fixa en present till assistenten i skolan, övervaka lucia på skolan, fundera igenom julmaten och komma överens med f.d. hustrun var barnen skall vara och när de skall få komma till den ene och den andre. Var skall vi vara i jul och när skall vi fara till den och den? Hjälp, jag glömde julkorten! Projektet måste klara av sina leveranser före jul dessutom!
Sedan, i mitten av december någon gång, kommer jag på att jag fortfarande inte har skaffat de där julklapparna som borde varit klara i november. Att ge sig ut i julhandeln med två halvvuxna getter i sällskap är inget för folk med svaga nerver och är förmodligen betydligt enklare än att handla med mina killar. Om jag nu kan minnas vad det var jag skulle ha förstås med slumpmässiga talgeneratorer som arbetar i skift och stereo: "Pappa, pappa, pappa!".
På något vis lyckas jag ändå få ihop det varje jul. Jag brukar vara nöjd med att de julklappar jag har skaffat verkligen är något som mottagarna kommer att tycka om, julmaten är det ändå mest jag själv som äter av där hemma och några dagar ledigt mellan jul och nyår brukar jag avsätta när det är dags att planera semestern.
På kvällen den 23:e december infinner sig julfriden i mitt hem. Då klär jag och killarna granen - den brukar bli ganska snett pyntad, men vem bryr sig? - och vad det än var som borde ha fixats tidigare så är det vid det laget för sent. Då rinner stressen av och vi njuter av friden. Välsignade julfrid, jag längtar redan!