I veckan har en debattartikel i DN väckt mitt intresse. Det är en artikel skriven av Marcus Ridung som tar upp det att föräldrasfären på nätet (och i tidningar/media) är väldigt könsrollsbevarande. Det är mamma som bakar bullar, vabbar och kräver fondtapeter medan pappa är frånvarande för att han jobbar mycket mer än mamman och lägger ny altan när han är ledig. 
Sajterna Alltombarn.se och viföräldrar.se har en övervikt av bilder på kvinnor/mammor, de fasta bloggarna är kvinnor och det skrivs om saker som appellerar mammor mest. Detta retar Marcus. Det retar mig med, men (och här kanske jag har blivit lite krass) det är inte konstigt att det blir så. Pappor och män läser ju inte på alltombarn, alltförföräldrar, viföräldrar eller andra föräldrasajter för den delen. Varför ska det skrivas för männen då? Den enda sajt som jag kan tycka lyckades någorlunda bra med könsfördelningen var föräldraNätet (orginalet till det som idag är Allt För Föräldrar) ala Anna Toss.
Men att föräldraskapet diskuteras - på nätet, i tidningar OCH i verkligheten - mest av mammorna är på intet sätt nytt, så här har det varit så länge jag varit förälder (och lååångt innan dess också). När jag startade en mejlinglista år 2000 bjöd jag in pappor, jag tyckte det var självklart. Det var inte ens en medveten grej, jag tänkte att alla föräldrar är väl intresserade att prata om sina telningar. Men papporna deltog aldrig och listan blev snart en mammalista där vi avhandlat de mesta kring våra barn, men också jobb, semestrar, flyttar, skolproblem och peppat varandra i vått och torrt. Papporna var inbjudna och de små små försök som gjordes applåderades, men det fanns inget intresse.
Jag tror att det är samma läge nu. Männen är inbjudna och efterlängtade på dessa arenor (både de virtuella och verkliga), men de förblir ju frånvarande. Är det mammornas, föräldrasajternas och föräldratidningarnas fel Marcus, eller kan ansvaret ligga på papporna att ta sin roll mer på allvar och ta den del av kakan som faktiskt erbjuds?
