Ena dagen är semester och sol, nästa är det gå upp tidigt, dagisinskolning, skola och gråkallt. Tvära kast inte bara vädermässigt utan sovtider, mattider, agenda och förväntningar. Tur att barn är flexibla. Det enda som verkar riktigt viktig är att ha någon nära nära. Då fixar man allt, även om man bara är ett år.
Jag tycker det är fascinerande hur otroligt adaptiva barn är. Själv är man ju beredd att lägga sig ner och grina så fort bussen är sen eller morgontidningen inte kommer som den ska.
