Barnsidan - Länge leve familjen - död åt familjen
Meny

Länge leve familjen - död åt familjen

I sommar har det pågått en debatt om familjen och kärnfamiljen i synnerhet. Kärnfamiljen har bespottats och ifrågasatts till höger och vänster. Debatten har väl varit ganska lågmäld och sval, men förts på flera olika fronter; i tidningar, radioprogram och inte minst i bokform.

Maria Sveland började redan förra året med sin bok Bitterfittan där hon ställde sig frågan hur vi någonsin ska kunna bli mer jämställda i det större samhällsperspektivet om vi inte ens klarar av att bli jämställda i den privata kärleksrelationen. Sen skrev hon i början av denna sommar ett inlägg i DNs serie om folkhemmet och det blev väl startskottet för sommarens debatt.

Kort kan säga att Maria Sveland ifrågasätter kärnfamiljen för att den lurar oss att konsumera för att bli lyckliga och för att familjen agerar fasad för mycket hyckleri och även olycka. Flera gånger under läsningen av hennes text vill jag ropa jo, mhm och jaaa! Hon har så rätt.

Samtidigt kan man ju tycka att hennes eget ifrågasättande blir hyckleri eftersom hon efter att ha rivit av alla dessa glimrande argument för kärnfamiljens snara utrotande går hem till sin egen kärnfamilj som man kan anta är precis lika ojämställd som din och min. Kasta inte sten i glashus och allt det där.

Men jag tycker faktiskt att även den som är med och ÄR problemet kan få vara med och skriva problembeskrivningen. Vem skulle egentligen vara mer lämpad? Och egentligen är det inte kärnfamiljens huvud på ett fat hon vill ha utan att vi ska vara lite mer kritiska mot de bilder som förmedlas av tvåsamheten och familjelyckan. Ingen lever ju som omslagsmamorna eller familylivingfamiljerna. Alla vet ju att det är fejk, varför är det ändå så åtråvärt?

Jag är kanske lika torsk som mamorna och paporna som får stå stereotypt och sälja Familjelycka eller Kärnfamilj 1.0, men jag gillar faktiskt min kärnfamilj. Den rymmer alla de jag älskar mest och är den plats jag känner allra mest trygghet i. Jag känner inte att Sveland vill döda min kärmfamilj, men däremot har jag fått upp ögonen för vilken power familjen kan ha - att svika, söndra och förgöra människorna i den.  

Inlagt 2008-08-10 00:04 | Läst 10547 ggr. | Permalink


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet femtiotre med siffror i fältet här

Charlotta Thunes (2008-08-10 20:39)
JÄTTEINTRESSANT!
Att du tar upp just detta. Läste själv Bitterfittan på semestern...
Tänkte samma sak att Maria Sveland är själv gift och lever i en egen kärnfamilj. Jag gillade det där med Suzanne Brögger att försonas och acceptera vissa saker när man blir äldre...kanske blir det lättare då.
Jag tycker det är så svårt. Min man är jämlik mig men ändå klagar jag för att jag har så mycket i min huvud hela tiden...men jag släpper inte taget. faller in i mönster där jag tror att det är jag som ska...att det förväntas av mig att jag ska...
Jag är också en person som gillar rosa, prinsessor och kan bli trött på hår under armarna debatten...fast som en väninna sa till mig "Om inte gräsrotsfeministerna funnits hade vi inte kommit dit vi är nu!"
Så sant...men det finns vissa delar i Svelands bok som är otäcka och som jag tror att varje tjej/flicka/kvinna har varit med om.

Jag blir inte klok på debatten...vet inte längre riktigt vad jag tycker men känner att den är viktig att hålla levande.
Mina frågor rör nog mycket yrkeslivet. I hemmet får man ge och ta för att orka det tempo som är idag.
Jag tycker att alla moderna kvinnor och män är duktiga på sitt sätt. Det känns som om många svenska män vill förstå, vill vara jämlika och ta del av debatten...


Vi finns på Instagram och Facebook

Följ oss på Instagram Följ oss på Facebook