I sommar har det pågått en debatt om familjen och kärnfamiljen i synnerhet. Kärnfamiljen har bespottats och ifrågasatts till höger och vänster. Debatten har väl varit ganska lågmäld och sval, men förts på flera olika fronter; i tidningar, radioprogram och inte minst i bokform.
Maria Sveland började redan förra året med sin bok Bitterfittan där hon ställde sig frågan hur vi någonsin ska kunna bli mer jämställda i det större samhällsperspektivet om vi inte ens klarar av att bli jämställda i den privata kärleksrelationen. Sen skrev hon i början av denna sommar ett inlägg i DNs serie om folkhemmet och det blev väl startskottet för sommarens debatt.
Kort kan säga att Maria Sveland ifrågasätter kärnfamiljen för att den lurar oss att konsumera för att bli lyckliga och för att familjen agerar fasad för mycket hyckleri och även olycka. Flera gånger under läsningen av hennes text vill jag ropa jo, mhm och jaaa! Hon har så rätt.
Samtidigt kan man ju tycka att hennes eget ifrågasättande blir hyckleri eftersom hon efter att ha rivit av alla dessa glimrande argument för kärnfamiljens snara utrotande går hem till sin egen kärnfamilj som man kan anta är precis lika ojämställd som din och min. Kasta inte sten i glashus och allt det där.
Men jag tycker faktiskt att även den som är med och ÄR problemet kan få vara med och skriva problembeskrivningen. Vem skulle egentligen vara mer lämpad? Och egentligen är det inte kärnfamiljens huvud på ett fat hon vill ha utan att vi ska vara lite mer kritiska mot de bilder som förmedlas av tvåsamheten och familjelyckan. Ingen lever ju som omslagsmamorna eller familylivingfamiljerna. Alla vet ju att det är fejk, varför är det ändå så åtråvärt?
Jag är kanske lika torsk som mamorna och paporna som får stå stereotypt och sälja Familjelycka eller Kärnfamilj 1.0, men jag gillar faktiskt min kärnfamilj. Den rymmer alla de jag älskar mest och är den plats jag känner allra mest trygghet i. Jag känner inte att Sveland vill döda min kärmfamilj, men däremot har jag fått upp ögonen för vilken power familjen kan ha - att svika, söndra och förgöra människorna i den.