Vad är det hundägare och kattägare? ÄR dom en annan sorts människor eller varför går det inte att förstå sig på dom?
Varje helg plockar jag bort X stycken kattbajskorvar ur rabatter och sandlådan. Varje morgon har bilen nya kattspår på vindrutan. Min bebis kan aldrig sova utomhus för jag slår vad om att en katt kommer och pissar i åkpåsen. På sommaren kan man inte ha dörrar öppna för då smiter katter in och är omöjliga att få ut.
Hundar springer lösa, bajsar i syrénhäcken, människor är inne på vår tomt och letar efter hundar som sprungit bort. Alla hundar vi möter skäller, hoppar och "vill hälsa". Jag blir helt livrädd. En gång röt jag i ren panik att "ta bort hunden" - och fick en sur blick tillbaka. Noll förståelse.
Och jag vet att detta inte är något lokalt fenomen, utan det finns tusentals runt om i landet som känner igen sig. Det är såklart inte hundens eller kattens fel, det är ägarens. Men jag blir verkligen galen på dessa djur som faktiskt förstör!
Jag har pratat med några av kattägarna och de bara ler (ungefär som att de tror att man skojar) och säger att det är ju kattens natuuuur att springa lös, inte kan man stänga in eller koppla dem... Och hundägarna är inte så mycket bättre faktiskt. De bara flinar och säger "han är sååååå snäll" när hunden skäller, morrar och skrämmer livet ur mig och alla barn på gatan.
Jag vet faktiskt inte vad som ligger i min natuuur om jag blir mer trängd än så här. Kanske taggtrådstängsel... kanske svarta sopsäckar?
