Jag ser absolut risken med att lärarna inte kan slå bort sin privata syn på eleverna när de ska skriva skriftliga omdömen eller betygssätta elevernas uppförande i skolan. Att man "sorterar" eller stämplar människor för vad de gör och presterar är högst naturligt. Och även om barnens beteende ofta är en direkt följd av hemmasituationen så måste ett felaktigt beteende markeras - för att hjälpa eleven på rätt spår igen.
Men ok, det är inte bra med betyg eller omdömen av elevens uppförande.
Men faktum kvarstår. Den svenska skolan är inte på den nivå den skulle kunna vara. Den svenska skolan får oerhörda resurser, så om kvaliteten var helt avhängig på resurserna så skulle den svenska skolan vara världsbäst. Och det är den inte. Lärare flyr skolan pga av alla trakasserier och brist på disciplinära verktyg, elever mobbas och misshandlas, resultaten i skolan är rekorddåliga internationellt mätt, kraven för att komma vidare verkar vara på fånigt låga nivåer (är det för "alla ska med" eller?).
Hur kan vi komma tillbaka till en skola där elever behandlar lärare och andra elever med respekt och där lärarna har makt över tonläget? Vilka metoder funkar? Hur ska skolan ställa krav på elever och föräldrar?
Mary Lou (
2006-09-15 19:55)
Men det ena har väl inte med det andra att göra? Att inte störa sina kamrater innebär ju inte att man samtidigt måste vara främlingsfientlig och homofob. Och är det finländska skolan som står i spetsen för förföljelserna, knappast.
Det är enskilda människor som trakasserar homosexuella och inflyttade. Det förekommer som bekant även i Sverige.
Mary Lou (
2006-09-14 16:10)
Charlotte, jag hoppas att du känner att barnen uppskattar dig, även om de inte säger det rent ut. I småklasserna får fröken kramar men jag antar att du undervisar äldre barn.
Betr föräldrar så får du tänka att "hälsan tiger still". Vi ringer bara när vi är oroliga el missnöjda, inte när vi tycker att allt går bra.
Och den som borde visa sin uppskattning är väl skolans rektor som vet vilket jobb ni gör. Eller vet hon/han inte det? Tar budgeten all tid?
Idealrektorn är ju han i "Boston Public" som brydde sig om både elever och lärare trots snål skolstyrelse och odrägliga föräldrar. Fast han kanske bara finns på TV?
Läste en gång om att politikerna vill införa ett system mot lärarnas vilja trots deras protester. Och blev hotade med avsked om de vågade gå emot politikerna. Det behövs en lag om yttrandefrihet, även i arbetslivet.
Sen gör väl den individuella lönesättningen att enskilda lärare inte vågar säga så mycket. Så då blir det bara lärarfacket som kan agera.
Så jag tjatar igen om Finland. Där får tydligen lärarna arbeta i lugn och ro, politikerna lägger sig inte i den pedagogiska verksamheten.
Stina G (
2006-09-14 08:32)
Jag har följt diskussionen några veckor nu och först ska jag säga att inte känner igen mig i Mias beskrivning i skolan. Sonen började sexårs i höstas och jag tycker det verkar vara ordning och reda och bra lärare. Jag tycker dock att de kunde vara bättre på att utnyttja utemiljön i lärandet, men det är mera finlir.
Jag har släktingar som har haft barn på en skola där vissa barn och lärare mobbade barnen. Mitt intryck är att det bottnade i en konflikträdd lärare som inte fick stöd av rektor och kollegor för att ta tag i situationen. Barnens föräldrar talade med rektor, områdesansvariga och div. tjänstemän, men eftersom rektorn sade att det inte var så farligt så rotade ingen högre upp i eländet. Nu går barnen på en annan skola och har utvecklats både kunskapsmässigt och som människor.
Jag tycker det är konstigt att lärare inte får "gå emellan" i konflikter. Jag har för mig att jag som medborgare kan stoppa en tjuv på bar gärning och hålla denna kvar till polisen kommer, men jag får inte klå upp tjuven eller säga elaka saker medan vi väntar. Då borde väl en lärare kunna stoppa en elev som skadar sig själv, andra eller skolmöbler?
Någon sade häromdagen att psykvården i årtionden har utformats efter politiskt tycke och smak istället för forskningsresultat. Ibland känns det som att skolan är på väg åt samma håll. Det som håller det upp är kloka lärare och rektorer som lutar sig mot en pedagogisk utbildning.
Charlotte Jacobsson (
2006-09-13 22:41)
Tack Tova för berömmet. För närvarande är jag mammaledig och har många gånger undrat om jag verkligen vill tillbaka. Med egna barn känns det som om orken för andras kanske inte finns kvar, men jag älskar samtidigt mitt arbete. Arbetsbördan är enorm både tidsmässigt och mentalt och ingen uppskattning får man. Så, jag suger åt mig allt beröm som en svamp! :)
Charlotte Jacobsson (
2006-09-13 13:51)
Ja, man kanske kan tycka att vi lärare är mesar som inte ställer krav, men jag tror egentligen inte att det är det vi är. Nog försöker vi göra våra röster hörda på konferenser, via lärarfacken osv men saken är den att de styrande politikerna "vet" hur dom vill ha skolan och tvingar på oss sina idéer oavsett om dom funkar eller ej. Och byts politikerfärgen ut, blir det nya idéer, ibland bättre ibland sämre...
Pedagogik kan man inte bara byta på en lunchrast, det tar lång tid att arbeta in ett system som funkar och man måste vara lyhörd. Allt funkar inte på alla, varken elever eller lärare. Man måste få tid på sig att genomföra förändringar.
Tex kan det diskuteras mycket om huruvida elever ska få ha keps på sig i klassrummet o/el tugga tuggummi. Sådana frågor kan diskuteras i oändlighet, men är dom så viktiga? Som principfrågor kanske, men om eleverna i övrigt håller truten och gör det dom ska är det så farligt då om de har keps och tuggummi?
Jag brukar "se mellan fingrarna" med sånt om eleven sköter sig, men ertappar jag eleven med att kleta tuggummi nånstans där det inte ska vara får han/hon ta bort det själv och sedan blir det inget mer tuggande. Det handlar om en ömsesidig respekt och en slags frihet under ansvar.
Lärarnas största problem är hängivenheten med eleverna och jobbet. Vi är plikttrogna satar, som slår knut på oss själva för att tillgodose så mångas behov som möjligt, utom möjligen våra egna, för att vi tror på det vi gör och för att vi vill åstadkomma något.
Visst, det finns trötta, desillusionerade lärare som sett för mycket och varit med för mycket för att orka bry sig längre. Dom vet att det spelar ingen roll vad dom gör, politikerna gör som dom vill ändå fastän de skolpolitiker som hittar på sakerna knappt har godkända betyg själva...(jag hårddrar nu).
Jag har många gånger sagt att vi borde strejka oftare, men är det nån idé? Vi ersätts oavsett strejk eller inte av oexaminerade "nissar" från gatan. Dessa behöver givetvis inte vara dåliga som lärare, men det höjer ju inte statusen på yrket, som sagt.
Jag tycker egentligen inte att ordningsbetyg skulle behövas, men det skulle kanske åtminstone få en del föräldrar att vakna till liv. Dock måste dessa utformas så att inte varje lärare har sin syn på vad som är ordning och arbetsinsatsen ska inkluderas. Elever ska inte bara komma i tid, ha med sig sina saker och vara tysta, de ska också utföra sina arbetsuppgifter som läxor, prov, inlämningar, redovisningar etc.
Att rusta eleverna för framtiden handlar inte bara om kunskaper - samhället och världen är så mycket mer komplext nuförtiden. Jag upplever ofta att jag behöver lägga det vi sysslar med åt sidan för att prata med eleverna om tillståndet i världen, varför unga kvinnor våldtas, pojkar slås halvt ihjäl medan någon filmar osv osv. Ungdomar idag är vilsna och förvirrade och jag försöker arbeta mycket med etik och moral utifrån deras vardag och baka in detta i det vi läser (man har ju en kursplan att hålla sig till). Många har ingen vuxen att tala med och dom skaffar sig lätt fel förebilder.
Värderingsfrågor är nåt jag ständigt kommer tillbaka till i min undervisning. Kunskap kan inte bara mätas i siffror och diagram och staplar
För mig handlar "upprustningen" av elevernas framtid om att tänka självständigt, kritiskt granska, våga ta ställning och gå emot strömmen, att tro på sig själv och möjligheten att förbättra världen.
Mary Lou (
2006-09-12 21:03)
"Problemet som jag ser det är att lärarna har fråntagits all auktoritet i skolan. Vi får inte stänga ute elever som stör pga skolplikten (att sedan de elever som vill åstadkomma något av sin skolgång drabbas verkar inte politiker etc bry sig om), mobbare behöver inte byta skola, det får den utsatta göra osv."
Jag tycker att lärarna först och främst måste få stöd av sin rektor. I ditt exempel är det rektorn som saknar ryggrad. Jag hoppas din kollega byter skola, en sådan chef kan man inte ha förtroende för. Tala om kniven i ryggen!
Kammarrätten förbjöd skolor att flytta mobbande elever. Det var mot skollagen. Helt orimligt tycker jag. Skolplikt borde inte betyda "rätt att gå i en speciell skola till varje pris".
Likaså räknas även att ta en elev hårt i armen som misshandel. Så vad ska en lärare göra om en elev kastar stolar omkring sig, sätter eld på skolan, slår en annan elev sönder och samman? Ringa polisen antar jag, men det gör ju inte skolan i första taget. Blir läraren själv slagen och sparkad så får han/hon bara krypa ihop och hoppas på det bästa, försvarar han/hon sig "dömes för misshandel".
En skola där lärare måste vara beredda på misshandel och knivhot känns inte säker för barnen heller.
Håller med om att det behövs (pengar till) kurator, sjuksköterska och vaktmästare. En orsak till att olika skolor har så olika ekonomi är kommunaliseringen av skolan. Det var Göran Persson som bakom den.
Barnsidan (
2006-09-11 10:53)
Intressant ledarartikel i ämnet (Det stora (s)veket)
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=573&a=571644&previousRenderType=2
några citat
"Dokumentärfilmen "Vikarien" som SVT visade i lördags ger en inblick i en surrig skolvärld. Med de bilderna på teveskärmas förändras plötsligt perspektiven. Det märkliga blir inte att några elever misslyckas med att lära sig läsa - det blir i stället att några lyckas."
"När det gäller socialdemokraterna finns inte mycket förslag att ifrågasätta. Och inte något vidare engagemang heller. Det är inte så konstigt. Statsminister Göran Persson är arkitekten bakom den kommunalisering av skolan som lett till - eller åtminstone snabbat på - förfallet. Vem skulle inte vilja sopa det under mattan?"
"Men det går däremot att dra slutsatsen att "stöket" i skolan har normaliserats och att vi som tittare och läsare blivit avtrubbade av alla rapporter om hur en växande andel barn lämnar skolan utan att kunna läsa och skriva. Och det trots att kraven hela tiden sänks för att bättre passa in i den mer och mer analfabeta verkligheten."
A O (
2006-09-11 10:16)
Jag tror att en bra rektor är grunden för en bra skola. På lillkillens skola har det varit markant skillnad på arbetsmiljön med frisk rektor /sjuk rektor (hon var sjukskriven ett halvår). En bra bas och uppbackning i alla led tror jag på!
Manon Lescaut (
2006-09-11 09:31)
Vill tillägga! Eftersom min dotter var lite väl stökig ett tag så blev hon av personalen beskylld för saker hon faktiskt inte var skyldig till och fick ett tag negativ uppmärksamhet vilket gjorde att hon även blev väldigt känslig hemma för kritik. Dte hände även hennes bästis som var nyinflyttatd med så de gaddade i hop sig lite.
MEN - på ett vanligt ordinarie föräldrasamtal bad de faktsikt om ursäkt för att det hade varit så och sa att de skulle nu kämpa för att ge henne positiv uppmärksamhet och det gjorde dem! JAg trodde ju ett tag att JAG hade gjort nåt fel när allt bara blev värre för henne...
Tycker att samarbetet med skolan funkat bra och att de bad om ursäkt utan att vi påpekade nåt kändes väldigt bra också.
Måste också tillägga att dottern var inte huligan utan hade svårt för flytten och kunde tex vara för länge på toaletten med kompis vid gympa och sådana saker...Hon är annars en väldigt skärpt och pålitlig tjej som hade det tufft med en flytt.
Manon Lescaut (
2006-09-11 09:24)
Jag vill ge lite motvikt till denna negativa syn på skolan. Dte finns ljus i mörkret:).
Jag har min dotter på en skola som är helt toppen. Lärare och fritidspersonal jobbar tätt i hop. De har Charlie. Klassen är väldigt bra och trivs i hop. Alla bjuder alla på kalas (med lite undantag). Jag tycker att in dotter lär sig mycket och trivs på skolan.
Antagligen kämpar lärare och fritidspersonal mycket med barnen. De gånger jag har hämtat finns inte spring och skrik (jo på skolgården).
Jag är jättenöjd i stort. Detta är en kommunal skola som jag inte vill avstå ifrån.
Än så länge går min dotter i de lägre klasserna så hur dte blir senare vet jag inte. Eller vad det är som gör att dte blir stökigt. Än så länge har jag inte sett nåt av detta stök som det pratas så mycket om. Inte ens i hennes förra skola som var mer problematisk med barn med mer behov. Läraren där var toppen, hade auktoritet men var inte auktoritär. Där var det fritidspersonalen som brast och jag hade synpunkter på. De svarade aldrig i telefon och de bara stod och tittade på barnen som fick springa mycket fritt MEN ändå - den läraren kunde stävja detta. Hon var verkligen en oerhört duktig lärare och jag antar att man måste vara det om man jobbar på en sådan skola.
Jag har haft lite med både fritids och lärare att göra på vår nya skola iom att min dotter hade svårt att finna sig till rätta i börja efter flytten. Hon gillade inte att flytta och jag känner det som att de verkligen har SETT henne och förstått MEN satt gränser. Vi har haft ett tufft år med bussar, dagis långt i från för hennes småsykon etc men den biten har lättat nu.
Jag inser att det finns problem på andra håll men denna enorma svartmålning som jag sett av i media har inte jag sett personligen MEN jag inser att det finns! Jag förstår problemet men jag vill berätta om nåt positivt också och att vi föräldrar ser hur personalen kämpar med de resurser de har.
Ni gör ett toppenjobb och jag är en nöjd mamma. Det FINNS bra skolor också! Och jag kan inte tänka mig att jag har den enda skolan? Jag ser hur alla kämpar inom skolan.
Frågan för mig är alltså - vad händer sedan när barnen är äldre?
Barnsidan (
2006-09-10 22:32)
Vad tror du då Tova skulle få dig att vara lite "modigare" /tuffare gentemot dessa föräldrar som skäller och klagar - UTAN att du ska bli sönderstressad grönsak (för det får ju inte hända!). Skulle en sån sak som att fler personer fanns i lärarkåren eller att läraryrket hade den status/respekt som faktiskt 4 års utbildning ger ge dig mest råg i ryggen? Skulle det inte vara rätt skönt att slippa slitas mellan att behöva "curla" de curlande föräldrarna och vad som faktiskt är bäst för barnet?
Jag tror också att skolan är hyfsat ok, kanske når man inte riktigt samma höga kunskapsnivåer som man gjorde "förr", men å andra sidan vet man ju inte om mätetalen är desamma.
Förmodligen är det ju som du säger om de som skiter i skolan nu, blir liksom de som sket i skolan förr ingenting. Men det jag tror är faran nu när "alla ska med" är att de som skiter i skolan tillåts sabba mer för andra elever och lärare, än vad som tilläts förut. När jag gick i skolan fick de som inte kunde läxan kvarsittning och de som störde fick gå ut. Nu dras skolplikten upp - och därför kan störande personer få bli kvar i klassrummen. Och antagligen är kvarsittning ett "straff" eller "en kränkning av den personliga integriteten". Jag säger inte att det var bättre förr (det var det absolut inte, jag hatade skolan även om jag klarade mig bra betygsmässigt), men det känns som det hänt något med de disciplinära metoderna lärare tilläts då. Kanske kan det ha betydelse för den totala kunskapsnivån och trygghetskänslan i skolan. Vad tror du?
Barnsidan (
2006-09-10 21:00)
Skolan är inte så bra som den skulle kunna vara, det går inte att sticka under stol med det. Men det är också mycket som är bättre än förr, t.ex att alla får plats, läraren är inte diktator och det finns plats för mer individualism (iaf på pappret, jag har inte hunnit se nåt sånt). Men skolan förbereder inte barnen på ett bra sätt inför den verklighet som väntar dem, resultaten är dåliga och miljön (den fysiska och den sociala) både för elever och lärare är under all kritik.
Ja, visst du kan ju dra slutsatsen att jag tycker ni är mesiga som inte säger ifrån när ni får en massa ansvar som nån annan borde ta, men vem ska sätta stopp? Curlingföräldrarna måste vara ett jättelikt problem, hur tror du att man bäst kommer i verklig kontakt med dem? Skulle inte utvärderingar "svart på vitt" kunna vara ett ganska bra verktyg för att verkligen få dem att inse. (jag spekulerar..). Kärnproblematiken snuddar nog lite vid just det att läraryrket blivit ett kvinnoyrke. Det har inte bara fått lägre status, men kanske kan det faktum att lärarkåren till stor del är kvinnlig göra att lärarna blir nån slags gisslan för barnens väl och ve - för ingen annan förutom lärarna hjälper dem, ser dem och handlar med deras bästa för ögonen. Jag tycker det är sorgligt.
När ni diskuterar dessa saker inom skolan (för det antar jag att ni gör?) ser du någon skillnad i hur män och kvinnor resonerar? Jag är kanske fördomsfull, men jag ser framför mig att manlig lärare har lättare att drag gränsen för vad som är ok båpde gentemot föräldrar och elever, medan kvinnliga lärare (stöpta i den mjuka, inkännande, vårdande kvinnorollen) får det lite svårare.
Är det verkligen mer resurser vi ska ropa efter? Är det inte lite mer respekt åt skolan som behövs?
Barnsidan (
2006-09-10 00:53)
Charlotte, du skrev så här; "ingen kräver att de ska göra mer än vad de är utbildade för."
och jag håller med om att det är sjukt att ni pedagoger ska göra så mycket mer än det ni är utbildade för. Ni är mammor och pappor åt barn med trasiga hem, ni jobbar mer än ni måste och ni har mycket mer ansvar för den sociala miljön i skolan än ni varken är utbildade eller "ämnade" att göra. Står det i arbetsbeskrivningen? Skulle inte tro det... Men ändå... låter ni det fortgå? Det är för mig väldigt märkligt. Jag vill inte peka finger eller säga att ni är korkade, men varför låter man som pedagog nån lassa på en så mycket ansvar? Ni måste ju ställa krav, annars körs ni över.
Charlotte Jacobsson (
2006-09-09 14:10)
Eftersom jag själv arbetar som högstadielärare känner jag alltför väl igen beskrivningen av situationen i skolan. Personligen har jag dock varit relativt förskonad från trakasserier och inte heller någon grövre form av elevtrakasserier (jag har kollegor dock som själva eller haft elever som råkat ut för olika typer av påhopp) som jag behövt hantera, men det spelar egentligen ingen roll om det är stora eller små trakasserier - det ska ju inte få förekomma alls och för den drabbade spelar det ingen roll om det är ett grovt påhopp eller inte.
Problemet som jag ser det är att lärarna har fråntagits all auktoritet i skolan. Vi får inte stänga ute elever som stör pga skolplikten (att sedan de elever som vill åstadkomma något av sin skolgång drabbas verkar inte politiker etc bry sig om), mobbare behöver inte byta skola, det får den utsatta göra osv. osv.
Jag kan ta ett exempel som en kollega råkade ut för i våras med niorna. De hade fått ett stort religionsarbete (en slags examensuppsats) som gavs till dem första dagen på vårterminen och skulle lämnas in vid valborg. Trots ständiga uppföljningar under terminens gång var det givetvis några som på utsatt datum inte hade något arbete att lämna in- min kollega hade varit tydlig med att arbetet skulle avgöra slutbetyget och uppgiften var utformad så att den tog hänsyn till vad betygskriterierna säger att eleven ska behärska vid avslutad skolgång samt vad de lärt sig under högstadiet. Således var det ju en samling elever som fick underkänt resp. sänkt betyg. Vad händer? Jo, min arma kollega blir totalt överkörd av skolledningen som ju fått klagomål från elever och föräldrar och tvingas ta emot arbeten tom efter det att betygen skulle vara satta och ge eleverna betyg. Inte ens att somliga plankat från internet godkändes för att underkänna/sänka betyg. Läraren skulle inte "misstro" eleverna!!!
Man tappar tron på vad man som lärare förväntas göra i skolan. Inte undra på att många slutar fastän man egentligen gillar sitt jobb och tycker att man gör nåt vettigt trots allt.
Sedan är det ju så märkligt i Sverige att alla som gått i skolan tror att de vet bäst, alla har synpunkter på allt!
Varför sats så mycket tid o pengar på en utbildning som vilken "Nisse" som helst tycks klara av?! Tänk om läkare, sjuksköterskor, jurister, civilekonomer m. fl med motsvarande lång utbildning skulle utsättas för samma sak?! Det är ju inte konstigt att fler och fler förespråkar en slags lärarcertifiering för att höja statusen på yrket.
Som lärare vill man känna sig stolt, men istället blir man idiotförklarad när man säger vad man jobbar med.
På något konstigt vis har själva undervisandet blivit underordnat allt annat en lärare ska syssla med - allt från konferenser, pappersdokumentation av olika slag, extraförälder, kurator, socialassistent, vakt... ja, listan kan göras lång över allt vi ska fungera som utom just lärare. Dessutom ska vi ha telefontid och vara i tjänst åtminstone 10 tim utanför skolans väggar, sk förtroendetid. Men vem har förtroende för oss? Och så får man höra att vi ju har så bra ledighet! DEN HAR VI
F-N I MIG BÅDE ARBETAT IN OCH FÖRTJÄNAT FLERA GGR OM!!! Sluta tjata om det nu en gång för alla!!
Det går bra att klaga på lärarna och skolan när nåt går åt skogen, men att elever och föräldrar har ett ganska stort ansvar själva talas det väldigt tyst om i det här landet. Varför då om jag får fråga? Vi är inga trollkonstnärer och om eleven och elevens föräldrar inte bidrar kan vi inte åstadkomma underverk trots idoga försök.
Ni som har barn i skolåldern, tro inte att vi lärare är ute efter att göra livet eländigt för era barn. Vi är i skolan för att vi tror på det vi gör och för att vi älskar kontakten med eleverna. Samarbeta med oss istället för att bekämpa oss.
