Ett steg framåt, två tillbaka?

Det är härligt den här tiden på året. Det ordnas fester internationella kvinnodagen till ära och tidningar skriver mycket om kvinnohistoria och kvinnliga förebilder. Kvinnofrågor får mer fokus och kd (!) berättar om planer på att göra om Södersjukhuset till ett kvinnosjukhus. Ord som "maktstrukturer", "härskartekniker" och "könsroller" kan numera med självklarhet användas för att förklara hur samhället ser ut och behandlar individer olika på grund av kön.

Trots det känns den verkliga förändringen orimligt långt borta. Det är bara att ta tempen på den verklighet våra barn lever i. Barn är ju ändå framtidens facit.

År 2006 svarar svenska treåriga flickor och pojkar på frågan om vad de vill bli när de är stora "mamma" respektive "polis".

Samma årtal kan man läsa detta i en vanlig barnbok:

"Som prins (dvs kille, min anm) kille får man ibland glömma sina känslor och göra det som är bäst för andra."

"Han stod inte ut med att se sin son så ledsen. Han måste hitta en ny mor till honom." 

I samma bok används kvinnliga könsroller för att beskriva en som är feg och svag. I ytterligare andra böcker för 3-5åringar micrar tjejerna kanelbullar och killarna är piloter.

I en av Sveriges största tidningar för 10åringar hittar man porrannonser. 

Jag behöver inte fortsätta, däremot repa lite nytt mod inför framtiden. Det kommer behövas internationella kvinnodagar lång tid framöver.

Lämna gärna en kommentar!

Barnsidan (2006-03-20 14:17)
Jag fattar inte vart du vill komma Tova. Ingen vill att flickor och pojkar ska behandlas olika på grund av könstillhörighet. Är det att "påvisa skillnader mellan flickor och pojkar" du menar att jag gör i mitt blogginlägg?

Cattis (2006-03-15 09:23)
Nej jag har ingen son själv, men en styvson åtminstone. Och jo jag upprörs verkligen över hur begränsade både flickor och pojkar blir av sina könsroller som de föses in i från födseln. Jag gör mitt absolut bästa att hjälpa vår lillkille att få tillgång till en större del av kakan än bara bilarna och flameströjorna. Men jag ser inte att det bara är pojkarna som begränsas. Som ditt exempelt med designers - är det nite fascinerande att kvinnors sömnad hålls i hemmet medans männen blir hyllade designers? De där framgångsrika manliga designerserna (vilket ord?) har ju också gått i den kvinnodominerade syslöjden, det är ju inget nytt direkt (tvärtom extremt förlegat).

Att du inte tror på att 40% kvinnor uppfattas som ber betyder ju inte att det inte är så. Eller tror du att de undersökningarna är fejkade? Där man först frågat om hur elever och lärare uppfattar det och sedan faktiskt klockat tid i klassrummen?

Jag instämmer till fullo att det är oroväckande att pojkarnas resultat försämras (och jag tror det har med mansrollen att göra), men jag är inte så säker på att det kommer medföra att dessa pojkar sedan lyckas sämre i sitt vuxna arbetsliv tex.

Att framfusiga och tuffa barn får utrymmet håller jag med om, men en framfusig och tuff tjej får ett annat bemötande än en likadan pojke. "pojkar är ju pojkar" osv. PÅ samma sätt får en lugn och tyst pojke ett annat bemötande än en lugn och tyst tjej. Det är hemskt. Våra könsroller är för jävliga helt enkelt.

Cattis (2006-03-14 12:35)
Tova, det där är helt klart intressant! Men följde du upp och undersökte om det verkligen var så som ungdomarna själva uppfattade? Andra undersökningar har ju tex visat att när tjejer får ca 40% av tiden i klassrummet så uppfattar BÅDE tjejer och killar det som att tjejerna har mer än halva tiden.

Våra senaste boktips