Barnsidan - Rättvis vård för alla...
Meny

Bloggar > Barnsidan > Rättvis vård för alla...

Rättvis vård för alla...

Publicerad: 2005-06-01
All får lika lite vård...
En cancersjuk man har i ett års tid valsat runt i sjukvården. 365 dagar har det gått sedan mannen sökte läkare för att han upptäckt att han blödde i underlivet. I sju av väntemånaderna har han vetat att han har cancer, berättar SvD:
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_9854030.asp

Redan väntetiden gör ju att man känner sig redo att älga iväg upp till det glassiga Landstingsförbundshuset med en av Stockholms vackraste utsikter, slå näven i bordet och fråga vad ända in i.... de håller på med. Tre veckor för att få tid hos "husläkaren". Tio veckor till för att få komma till urologen. Sex veckor mellan urologen och röntgen....

Men så tillkommer ju resten... Läkaren som kommer in i ett undersökningsrum där patienten lagts upp som en filé för besiktning. Mannen ser överhuvudtaget inte ens ansiktet på läkaren som undersöker honom i rumpan.

Löfte om provsvar efter tio dagar. Dag tolv ringer mannen själv. Då har läkaren dragit på semester. Självklart, såsom man gör i de planekonomier som alltid kännetecknats av total brist på respekt för människorna i kollektivet, utan att lämna över till en annan läkare.

Fyra månader senare kommer mannen till sin besökstid - och möts av beskedet att doktorn stuckit på konferens. Oklart när han åtevränder. Ny tid kan inte bokas innan han kommit tillbaks.

Jag smakar en stund på att försöka applicera allt det här på min egen arbetsplats, som är av den typ som inte leds av politiker som leker näringslivstoppar. Visst har folk varit på tjänsteresa. Och jadå. Det har hänt att folk jobbat hemma. Har någon kommit på idén att inte se till att ge besked om när de kommer tillbaka? Lyssnar för övrigt inte de flesta av sina voicemail i pauser på tjänsteresan? Har det inträffat att de inte sett till att jobb som måste göras lämnas över?

Och: Har det någon enda gång förekommit att ett kundbesök möts av beskedet att representanten för vårt företag har dragit på konferens så det är bara att vända och testa att ringa om ett tag för att boka ny tid?

Finns det en enda levande människa som tror att den kunden skulle komma tillbaka till oss?

Finns det någon mer än jag som anser att det är dags att plocka skattemedlen från de inkompetenta planekonmerna?

Skrivet av: annika60



Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.

         



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet sjuttiofem med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
annika60 (2005-06-02 23:27)
Mia. Det är exakt som du beskriver det det funkar... Dvs. Orkar du gapa får du vård.
Solidaritet??? Vilket skämt...
Tilia (2005-06-02 11:23)
Kom till Belgien, kom till Belgien, kom till Belgien... Här finns inga vårdköer, så skicka för all del hit era gamla föräldrar när deras höftleder börjar krångla.

En god vän vars son fick ett akut diabetesrelaterat anfall var med om att det kom tre ambulanser som käbblade om vem som skulle få ta patienten (dock inte så länge att de riskerade patienten förstås - då hade ju ingen fått betalt).
Barnsidan (2005-06-02 10:14)
Det är absolut som Christopher säger, varför skulle det vara värre att tjäna pengar på folks sjukor än något annat som ingår i att vara människa.

Jag tror det också kan vara en generationsgrej. Jag har aldrig upplevt det du beskriver, men hör ofta från mina föräldrar (och ännu hellre deras föräldrar) att de får vänta så länge, får så dåliga besked osv. Och det bara nöjer sig med det, att muttra. Iofs har jag aldrig haft någon allvarlig diagnos och det är mycket möjligt att vissa diagnoser/områden har olika "status" inom vården. Thoraxläkarna på topp, och åldringsvändarna i botten. Vanliga förkylningar och febriga ungar borde väl ligga rätt långt ner också.

Men aldrig att jag skulle vänta 10 dagar på en tid hos husläkaren - då går jag till jouren, gapar på sjukvårdsupplysningen, eller ringer till grannkommunens vårdcentral. Och när Filippa var liten åkte vi faktiskt rätt ofta till akuten för hennes öron. Många mer tålmodiga skulle väl sitta i vårdcentralernas väntrum i timmatal och muttra om solidaritet. Faktum är att iom att vi åkte till akuten istället för att åka till nån lam husläkare så fick vi mycket snabbare tid till operation. Jag har hört folk som väntat 7 månader på den enkla operationen - vi väntade 6 veckor (=den tid den föregående infektionen behövde för att läka ut) för att vi råkade träffa rätt läkare på återbesöket (som ofta BVC får ta hand om). Visst kanske vi gapade åt oss något som vi inte "förtjänade" och vi borde ha tänkt mer solidariskt... men är det verkligen på vårt ansvar att se till att alla får det lika dåligt?

Jag tycker detta fall och min egen erfarenhet bara visar att man måste vara fullt frisk, med huvudet på skaft, för att mäkta med att vara sjuk.
Christopher (2005-06-02 07:59)
Detta är en självklar följd av slagordet att man inte får "göra vinst på sjuka människor"! Effekten är exakt densamma som man hade i planekonomierna.

Att sjukvården ändå fungerar så pass bra som den gör beror ju på en mängd människor som känner att de verkligen för en insats. Men det finns förstås andra sorter inom sjukvården också. Med konkurrens och vinstintresse uppnås en automatisk mekanism som gör att man _måste_ anstränga sig för att göra kunden nöjd. Den saknas idag.


Vi finns på Instagram och Facebook

Följ oss på Instagram Följ oss på Facebook