Olinda och Erin Brockovich
Publicerad: 2005-04-19
Är det styrka att visa svaghet?
Bloggen behöver skrivas. Vad ska jag skriva om? Tänker på vad jag minns från TV den senaste tiden. Styckmord i Stockholm, Olinda i fyrans God Natt Sverige och Erin Brockovich, den riktiga.
Styckmord fascinerar mig, precis som det säkert fascinerar många andra - enligt statistiken är ju offret och förrövaren ofta intimt bekanta. Själva dödandet sker ofta i en gemensam bostad och även styckningen som oftast sker av praktiska skäl (svårt att förflytta en hel kropp ur bostaden utan att väcka uppmärksamhet). Allt detta tyder på att det inte är psykopatiska galningar som t.ex (den fabulerade) Hannibal Lecter eller Charles Manson som begår de flesta seriemord eller styckmord. Det är snarare oplanerade ögonblicksverk av någorlunda "vanliga" människor (oftast män), och kanske är det det som fascinerar - vad driver en "vanlig" människa så långt över gränserna för vad som är normalt?
Olinda, känd från Paradise Hotel är säkert väldigt normal, trots onormalt plutande läppar. Folk retar sig och rasar, skvallrar om hur korkad hon är (enligt utsago fick Olinda bara 0.1 poäng på högskoleprovet) och ifrågasätter hur en så självupptagen och uppblåst människa ens kan fundera över att ha ett eget TV-program (som hon tydligen antydde i intervju i God Natt Sverige). Personligen ser jag inget konstigt i att uppblåsta, självupptagna människor söker uppmärksamhet. Helt logiskt egentligen. Om jag skulle titta på en Olinda show? Nej, men jag tittade heller inte på Paradise Hotel och förstår inte hur en som tydligen är så självupptagen och blåst kan framkalla så mycket stormiga känslor. Är det inte TV4 (eller vem det nu är som sänder dessa program) man borde rasa emot och reta sig på?
Igår mötte Malou den riktiga Erin Brockovich, dvs personen som den sanna historien filmen Erin Brockovich bygger på. Jag älskar den filmen och storyn, men blev lite besviken på den riktiga Erin. Hon kändes alldeles för perfekt, snygg som tusan, rappkäftad, smart, arbetsvillig, mentalt stark och med moderskänslor som är så starka att hon stannade hemma från Oscarsgalan. Helt felfri. Till och med ett så svårt handikapp som dyslexi kunde vändas till en fördel, ytterligare en styrka. Nu menar inte jag att dyslexi måste vara en nackdel eller svaghet, men människor som inte vill bjuda på några personliga svagheter blir ointressanta - och man undrar ju vem de försöker lura?
Jag vill inte lura nån, jag kan bjuda på lite svaghet; Jag är avundsjuk på folk som är så bra på att övertyga sig själva om sin förträfflighet och lycka att det smittar av sig på omgivningen. Jag hoppas bara att jag inte missunnar dem lyckan medan den varar eller kommer garva alltför rått när den uppblåsta fasaden spricker.
Skrivet av: Barnsidan
Lämna gärna en kommentar!
Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.
