Med jämna mellanrum tycker tonårsdottern att jag och Fadern ska följa med på shoppingrunda. Hon behöver oss som smakråd säger hon och tycker att det är bättre när vi är med än en kompis. Det kanske är för att det är mycket lättare att köra med oss, vad vet jag :) Jag skulle nästan kunna tro det iaf efter den sista vändan.
I alla fall så var det så här:
Dotter kom och bad att få skjuts till det närbeläga stora köpcentret för hon behövde omsätta månadspengen samt några presentkort i byxor, skor och lite andra plagg. Visst! tyckte jag och Mannen, det kan vi väl fixa, vi kombinerar med storhandling av matvaror på samma resa. Så en ledig lördag for vi iväg, Dotter förväntansfull och sprallig så som hon brukar vara på vägen ut...
-Jag ska ha byxor och en tröja och titta på nya skor och så ska jag ha kajal och ansiktsmasker och en ny mascara och så behöver jag nya linnen.... sen kan vi väl äta på McD mamma? och så måste jag ha en tjocktröja.
Jag försöker hinna svara men dotter svävar iväg i ytterligare monologer. -Först vill jag gå på HM men jag tänker inte köpa nåt där förrän jag tittat i de andra affärerna. så jag inte köper fel... eller dyrare än jag behöver. Jag påpekar stillsamt att allt det hon räknat upp ändå kommer att kosta betydligt mer pengar än hon har och Dottern mulnar en stund. Men så kvittrar hon åter... Jag ska nog köpa nåt åt Sebbe också... en present! Kan du lägga ut så länge mamma om jag inte har råd?
Mor asgarvar... -Nehe du tack! Handla för de pengar du har... inte mer.
Väl framme så är Dotter på väg in i köptemplet redan innan vi föräldrar kommit oss ur bilen. Mor och Far pustar redan... Köpcentret är stort, ett av de största i norra Sverige och Dotters vändor fram och tillbaka bland butikerna blir rena maraton... Men visst, vi har ju lovat.
Vi springer hit och dit i en timme eller två utan att ett enda inköp görs och då begär Fadern timeout. -Nu får du gå runt själv ett tag. Mor och jag går in på Willys och veckohandlar. Så kan du bestämma dig vad du vill ha medan vi köper maten. Ring på mobben om det är nåt... Dotter nickar bifall och vi skiljs åt.
När vi handlat en vagnslast matvaror och kommer ut ur butiken står Dotter och väntar på oss. Jag ser på långt håll att hon inte är fullt så sprallig längre. Hon har sprungit slut på sig... och inte har hon köpt en enda sak heller av allt hon skulle ha. Fadern och jag tittar på varandra. - Ok, ska vi gå och kolla en sväng till då? Mor Bereder sig på en vända till. Far sneglar mot Järnia... de har fina fiskegrejer där... och hans onda ben värker.
Dotter tvekar. - Nä, jag hittar inget jag vill ha kommer det sen. Vi åker hem, jag orkar inte gå här mer. -Men ska du inte köpa nåt alls? Inte ens presenten till Sebbe? Dotter skakar på huvudet...
Vi går ganska tysta mot bilen. Dotter hänger med huvudet. - Inget McD heller undrar Far och får ett nekande svar. Allt som allt har vi tillbringat närmare 4 timmar i köpcentret för hennes skull men hon spenderade inte en krona.
Dotter tiger den halvtimme det tar att köra hem. Sen stänger hon in sig på rummet tills middagen är klar. Hon är rätt sur först men när vi ätit en stund och hon hört Far och Mor prata om ditt och datt så blir hon på bättre humör. - Får vi efterrätt? Finns det glass? eller kakor... Lördagsgodis mamma köpte du det? Ska vi titta på film ikväll? Får jag ringa Sebbe?
I nästa andetag... Vet du mamma vad jag tänkte? Kanske kan vi fara in till Gävle nästa lördag för jag behöver verkligen ett par byxor...
Far kippar efter andan en stund.. Mor tittar i taket och försöker undvika att skratta högt.
- Du får ta bussen säger vi sedan unisont!
