Dålig självkänsla, något man föds med?

Jag har sedan jag var liten tampats med dålig självkänsla och det är något jag har jobbat med i många många år. När jag gick i skolan var det extra jobbigt då jag tyckte att alla kompisar var så mycket bättre och duktigare än mig. Jag önskar att någon vuxen hade uppmärksammat detta och hjälpt mig så kanske inte tonåren varit så jobbiga för mig.

Med anldening av mina egna erfarenheter har det varit viktigt för mig att vara riktigt uppmärksam på mina egna barn. Det har varit viktigt för mig att ge mina barn allt det jag saknade som liten, uppmuntran, uppmärksamhet, egentid, engagemang, stöd...

Jag kan redan märka på min älsta son som nu är 6år att han redan tampas med dålig självkänsla, han blir sååå otroligt besviken på sig själv när han misslyckas och inte klarar någonting direkt. Han kan tex skämmas och bli besviken på sig själv om han blir ledsen och börjar gråta.
Precis som jag har han dåligt tålamod och jag kan känna igen mig själv som liten när jag ser hur han reagerar ibalnd.
Detta får mig att fundera på vad det är som gör att han lider så av dålig självkänsla. Kan det vara så att vissa människor (och barn) har lättare för att tex bli deprimerade, mer kritiska mot sig själva och då få en dålig självkänsla? Är det något man föds med? Eller kan det vara så att vissa människor (och barn) är mer mottagliga för omgivningen?

Jag hoppas att jag kommer kunna hjälpa Gustav att bygga upp en bra självkänsla.

dumma dumma dator...

Höll precis på att skriva ett långt inlägg om dålig självkänsla hos barn och innan jag hinner spara så backar datorn tillbaka till första sidan. Så nu är ALLT borta och jag får börja om... Tror jag får ta lite lunch först... *pust*